Ingen tror på det längre

Vi är bra på att få det att låta bra. Alla skulle till exempel vara lika inför vaccinet även om riskgrupperna självklart skulle gå före. Men friskt folk, landstingspolitiker, höga tjänstemän, och även manliga hockeyspelare, tränger sig före både barn och riskgrupper.

För Leksand är det viktigare att vinna matcher och plötsligt är en ordförande i en hälso- och sjukvårdsnämnd makalöst viktig även han, tycker i alla fall landstingsdirektören i Uppsala som skickade epost med drop-in-möjligheten.
Samtidigt är vaccinet redan slut i flera landsting.

Oförklarligast är nog ändå att landsting kan vaccinera som dom vill och inte vägrar friska vuxna att gå före, och att Socialstyrelsen bara uppmanar att inte göra just så.

Och likadant blev det med kärnkraften. En oföränderlig allians öppnade för fortsatt kärnkraft med sin interna uppgörelse i våras men den skulle i alla fall inte längre subventioneras. Sas det. Nu heter det att kravbeloppet på industrin ska höjas men bara mer än idag, allt annat skadar konkurrensen.

Marschen mot mer kärnkraft har börjat, utländska bolag ska få bygga kärnkraft i Sverige och sälja elen där det finns vinster att göra. Vattenfall vill också vara med och kärnkraftsivrare säger att olyckor kommer att hända men vi föds ju för att dö, so what – motståndarna är bara reaktionära bakåtsträvare som vill tillbaks till stenåldern.

På samma sätt blev det ett ja till gasledningen i Östersjön och utan tuffa miljökrav. Den kom inte ens till riksdagen. Alliansen, som fortfarande leder landet åt det håll den själv tycker är bäst, bestämde själv.
Och får det att låta som vilken utläggning eller sträckning som helst. Bara två rörledningar som ska transportera naturgas på internationellt vatten inom svensk ekonomisk zon i Östersjön.

Trots att den är ett akut hot mot miljön och bara flyttar miljöproblemen. Trots att det är en säkerhetsfråga och Ryssland har kraft nog redan utan fler gasledningar.

I stället hade Bildt aktier i Gazprom som äger Nord Stream som bara lägger ut rör. Det är en härlig utrikesminister i en härlig allians.

Bildt sålde sina aktier och Gazprom bygger ledningen. Och vi väntar på mer vaccin och hoppas på Köpenhamn. Men hur många hänvisningar som än görs till förhandlingarna om 27 dagar och i sista minuten tror ingen längre på ett bindande avtal.

Sista ordet är inte sagt

Mjuka linjer men tuffare villkor, så sammanfattar många partikongressen som var en jobbkongress och som avslutades igår. Och visst – mycket landade i mycket tydligare riktlinjer, föräldraförsäkringen inte minst. Men mycket kom också av sig, kravet på sex timmars arbetsdag försvann till och med helt.

Förevändningen till det senare är att varje arbetad timme behövs. Men riktigt så enkelt är det inte, och långt ifrån alla socialdemokrater är överens om att det var bra och rätt gjort att kasta sextimmarskravet i papperskorgen.  Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har ju inte precis stärkts, det är ju inte så att heltid är en rättighet för kvinnor, och inga arbetsplatser blir heller mönsterarbetsplatser av sig själva. Särskilt inte med snart fyra år med helt fel regering för både kvinnorna och jobben.

Då ger det största oppositionspartiet upp kampen. Då, och för första gången i partiets historia, stängs dörren för en generell arbetstidsförkortning. Med argumentet att varje arbetad timme behövs. Fast ingen tror nog på riktigt att sista ordet är sagt. Dels är partiprogrammets skrivningar orubbade än så länge, dels och tack och lov, finns det tillräckligt många kärleksfulla kritiker i S för att kampen inte ska sluta här och nu. Bland andra S-kvinnor och SSU är några som inte ger upp.

Lite för passivt är partiet också fortsättningsvis i skolfrågan, i alla fall i den om friskolor, vinster och aktieägare. Dom nya riktlinjerna innebär förvisso tuffare villkor och en majoritet av socialdemokraterna är nog mer än nöjda att det blev så. Men också här finns fortsatt kärleksfulla kritiker. Som helt vill förbjuda vinster i friskolor och ge kommunerna ett avgörande inflytande när nya får för sig att starta.

Desto roligare blev riktlinjerna för föräldraförsäkringen. För den blir tredelad och med allt på en gång. Fyra månader för varje vårdnadshavare och fem att dela på. Det ska bli kul att ta med ut, inte minst i debatter om vårdnadsbidrag och familjelycka á la KD.

Som det blev med föräldraförsäkringen – så ska ett feministiskt parti tala. Och så som Mona Sahlin talade på kongressen – så ska nästa statsminister tala.

Med fler unga i politiken, och med förtroendeuppdrag dessutom, kommer S att ha hela framtiden för sig och alla ungdomar med sig. På väg mot världens bästa välfärd och tillsammans med två andra rödgröna partier.

Tuffare riktlinjer, tack!

Nu drar det ihop sig. Om en vecka är politiken mycket tydligare och socialdemokrater kan inte längre hänvisa till det demokratiska men ändå interna arbetet. Men en partiledare måste också ha kraft och styrka i rösten, och ibland är Mona Sahlin onödigt svag just där. Sånt måste det också bli ändring på efter partikongressen.

Intresset är förstås stort. Inte minst media har fokus på att klockan slår, kallar det för ödeskongress och letar kritiker. Som givetvis finns. Skam vore annars och inget parti, inte heller S, överlever särskilt länge om taket faller in och visioner faller ihop eller ännu värre, tystas ner.

Enligt kritiker är riktlinjerna för allmänna, partiet binder sig inte för särskilt mycket. Där finns förstås självklarheter, som att ungdomsarbetslösheten ska bekämpas. Och där finns mycket bra, som att utfiskningen ska upphöra och sjukvården rustas för framtiden. Men förutom det alla redan vet, som att A-kassan ska återställas och pensionärer beskattas rättvist, är där inte mycket nytt. Och det är bara om kongressombud vågar ta debatten som det blir andra riktlinjer.

Det skulle sitta fint med ett större mod om arbetsdagen. Istället för omskrivningar om att utveckla arbetslivet och större möjligheter till personlig utveckling, aktiv fritid och tid för barnen. Med sånt kommer vi inte längre, varken med arbetstiden eller den självklara jämställdheten.

Partiledningens ovilja mot att äldre ska ge plats åt unga blir också fel. Klart att dom ska, liksom vi som snart är där. Våra söner och döttrar ska inte plugga i evighet eller hamna utanför alla ersättningssystem bara för att vi ska stanna tills vi nästan dör. Att dela på jobben är en långsiktigare lösning än att flytta fram pensionsåldern.

Och det behövs mer än formuleringskonster i friskolefrågan. Det räcker inte att tillåta bara vissa vinster, det ska vara otillåtet med vilka vinster som helst. Ungar blir faktiskt bortvalda, skolor kan plötsligt slå igen och skolföretag gör miljonvinster, som slussas runt som vore dom företagets egna och inte våra från början.

Allt kan inte bara förhandlas och S är inte längre självklart störst. Det behövs politik för framtidens väljare och mod att följa sina ideologiska fotavtryck.

Annars och oavsett Björklund o Co:s frieri till MP blir det fortsatt opposition och kyla.