En vecka sedan valet och verkligheten har kommit ifatt. Runt köksborden har folk börjat fatta vad som egentligen hände och alla är nog inte lika förvissade idag om att dom gjorde rätt förra söndagen. Men nu dröjer det fyra år innan dom själva kan förändra.
Även politiken har börjat fatta. Partierna har, på olika sätt men lika ändå, gått från glad övertygelse till en mindre glad överraskning. Men där, i politiken, kan man prata om en annan sorts skuld. Partierna, som visste en hel del om politiken, gjorde inte det viktigaste. Att få folk att förstå vad politiken innebar. Både sin egen och andras.
Detta hände alldeles särskilt inom socialdemokratin. Som därmed blev sin egen värsta fiende.
Partiet gjorde minst två grova missbedömningar. I den ena har partiet sällskap av alla andra partier. Alla förlorade i tillit och respekt när man inte tog matchen med dom så kallade Sverigedemokraterna.
Men i den andra har man bara sig själv att skylla. Allt för tillfredsställd med den egna politiken stoppade man samhällskritiken under mattan. Allt för glad åt det man uppnått, förringade man det elände som finns kvar. Allt för stolt blev man inte bara nöjd utan också dum – hur illa sådant än låter och känns i öronen hos dom redan omvända. Det har länge ropats på förnyelse, och nu måste partiet börja lyssna aktivt.
Därmed inte sagt att partiet ska göra som moderaterna och bli helt nya. Det behövs inte heller. Socialdemokratin är ett samhällsbyggarparti och ska så förbli. Det är inte den ideologiska grunden det är fel på. Problemen ligger istället i paketeringen av politiken, i framförandet av politiken. I atmosfären där politiken kommer till, i den kultur som bildats i strukturer som redan för länge sedan var ur tiden. Det är dom låga taken, murarna mellan några och andra, avstånden mellan företrädare och medlemmar. Och det är i vissa fall ett feltänkt i valet av dom viktigaste frågorna.
Det behövs en rejäl diskussion i partiet om partiet. Och det kommer det att bli. Inget parti, och allra minst socialdemokratin, kan vänta med valarbetet till augusti 2010. I Karlskrona, där partiet förlorade mark och makt åt en allians som till och med förförde miljöpartiet, började arbetet redan förra måndagen.
