När människor som inte är politiker ogillar politiker eftersom dom ogillar det politikerna gör eller säger eller får i lön eller i fallskärmande pensioner eller tar ut vid sidan om – då kan man prata om politikerförakt. Det kan vara att ta i, men att politiken skulle ha bekymmer med tilliten är i alla fall inte att ta i. Och att en alliansregering inte gör någon skillnad är dessutom sant.
Handelsministern (m) hade inte råd betala barnpassning enligt skattetabell trots både villa, sommarhus, pappa till barnen och flersiffriga inkomster. Nu återstår att se om systemet ger henne tusentals kronor i ersättning för bara åtta dagar på taburetten.
Kulturministern (m) och migrationsministern (m) har ännu inte avgått men är också dom polisanmälda för att i årtal ha struntat i TV-avgiften. Den ena för att det var kul att testa systemet och för att hon gärna ville åka dit, men det säger hon bara för några för därmed har hon ju inte ens sagt det. Den andre mest för att han tyckte SVT gör dåliga program och det bara gick att titta på TV hos andra och därför kunde dom finansiera skräpet.
Och ungdomsförbundsordföranden (s) var inte bara full utan riktigt full och bråkade med ordningsvakt och polis och vräkte ur sig så många fula ord att det uppfattades som svartskalle, och för det dömdes hon i första instans. Och miljöministern (s) som inte fick fortsätta som politiker men inte vill tillbaks till det tjänstlediga jobbet utan ska reflektera i ett år, och därför utnyttjar systemet och tar emot drygt 1 miljon skattekronor.
Moderat eller Timbroanställd eller socialdemokrat eller man eller kvinna, gör i detta ingen skillnad. Sånt som taskig moral och attitydproblem drabbar lika barn som leker så. Idag heter dom sånt som Borelius och Sjödin. Tidigare hette dom bland annat Rask och Unckel. Och om föraktet har rätt, kommer nya namn en annan dag.
Och på insändarplats i landets tidningar kämpas det om mest vitsiga utryck för eländet. Vad sägs om; eftersom jag också tänkt bli statsråd om några år så avvaktar jag också med att betala TV-licens tills jag börjar jobba.
Som om att skratta verkligen tog bort det onda. Som om det ändå inte stockar sig i halsen av alla dessa olika rättvisor.
