Medborgarna i EU:s Europa måste få mer inflytande

Som vanligt med EU så togs det i. Och som vanligt sägs också att inte heller deklarationen för att fira EU 50 år betyder något. Och precis som vanligt så kan man inte vara säker.

Eller så var det här bara en ovanligt dyr femtioårsfest – runt 80 miljoner kronor – och med en supersuperhemligt skriven deklaration i stället för ett vanligt grattiskort.

Att man sen skriver We the peoples of Europe är väl bara så det blir i en församling med så mycket demokratiskt underskott att man givetvis inte ska hinna kontakta alla. Inte ens alla dom stats- och regeringschefer som enligt EU är Europas.

Deklarationen var tänkt till dom folk som EU menar är Europas folk för att vända alla negativa kritiska och likgiltiga till positiva. Det klarade inte ens 16 helsvenska miljoner som Kommittén för EU-debatt delade ut. Och nu är Kommittén dessutom nerlagd.

Mona Sahlin var på plats redan dagen innan EU firade. Hon talade sig varmt för ett socialare EU. Hellre det än en fortsatt debatt om ja eller nej, för det vill hon absolut inte ha. Sådant är ängsligt säger hon. Och till folkomröstning säger Sahlin nej.

Här låter Sahlin som den värsta folkpartist och alltså lika salig som Cecilia Malmström. Så därför ska det spridas EU-debatt, stås upp för EU, varas ett gott exempel och visas vilket mervärde EU har. Det ska med andra ord vara fortsatt oacceptabelt att fortsätta ifrågasätta.

Men Mona Sahlin borde inte gå på det som liknar Göran Perssons magkänsla. Att liksom som han känna genuint att EU-kritiker har dåliga argument och inte ha hört ett enda argument på nejsidan som höll, blir bara att fortsätta vara lika fel ute.

Och mycket dumt när man som Sahlin har både framtiden för och storleken på ett parti att tänka på.

Såvida inte EU vill bygga likadana murar mot the people of Europe som det har byggt mot tredje världen, måste medborgarna i EU:s Europa få mer inflytande. Och sådant stavas bland annat folkomröstning.

Över 50 procent av we the peoples of Europe i Sverige har redan sagt nej till euron. Och nyss sa 41 procent av we the peoples of Europe i EU nej till mer makt åt unionen. Ännu fler okritiska utrop kommer bara att dela både folk och partier ännu mer itu.

Grannar man är nyfiken på

I dessa fantastiska tider finns det givetvis enkla sätt att gratis få veta det man inte alls behöver veta. Kreditupplysning på nätet är ett sådant.
Grannar man är nyfiken på eller bara grannar man undrar hur dom har råd till det dom har. Politikern som man tycker redan har för mycket betalt eller dom man inte tycker gör tillräckligt för det arvode dom har. Eller bara vem som helst, det verkar inte spela någon roll. Inte när sättet att få veta är både enkelt och gratis.

Den allra största sajten har ett namn vars fyra första bokstäver betyder råttor på svenska. Riktigt passande kan tyckas, för något som i praktiken ändå bara ska locka så många hyenor som möjligt. Alla som registrerar sig får 100 poäng varje vecka. Varje sökning kostar 10 men stillar inte den som hungrar efter skandaler. Då behövs, som det också heter på sajten, ett mer detaljerat beslutsunderlag. Det betyder medlemskort som laddas med riktiga pengar. En dryg tia ger bland annat någons hela personnummer.

Hyenor blir förstås inte nöjda utan kräver en ”fullständig rapport”. Detta kostar ytterligare några tior – och då syns till exempel skuldsanering och betalningsanmärkningar och utmätningar. Men det stannar inte här. Genom att värva medlemmar går man från brons till silver till guld. Med förvärvade bonuspoäng kan man sen ta ut ”fler kreditupplysningar av typen Small per vecka”.
För vanlig hederlig nyfikenhet har det alltid funnits möjligheter till svar. Och den som blivit frågad har fått veta. Men detta är något annat. Detta exploaterar folk, kränker folk, struntar i integritet och lämnar ut känsliga uppgifter om både personer och företag utan att meddela dom som berörs.

Det är verkligen på tiden att Skatteverket gör verklighet av sitt hot om att stoppa kryphålet som tillåter detta. Och att vi slutar snacka offentlighetsprincip i stunder som dessa. Om vi inte menar den vara detsamma som att få kränka offentligt förstås och att det är med den som det blivit med yttrandefriheten.

Tvättsäcksprojekt borde gett förändring

I evigheters evigheter har det varit mer snack än verkstad med jämställdheten. Inte ens tjat verkar löna sig på jämställdhetsfronten. Och förmodligen inte heller att JämO vill att arbetsgivare som struntar i lönekartläggningar, ska straffas med böter.

Istället finns det fler skandaler. Lika lite som vi ännu har jämställda löner och kartläggningar, har vi till exempel inte heller ännu någon jämställd vård. Läkemedel lika adekvat utprovade på kvinnor som på män, och en vård på lika villkor och med lika rättigheter, är lika långt borta som horisonten. Och utan riktiga tecken i skyn på att något vettigt skulle hända, där heller.

Och här finns inte ens en lag att luta sig mot. Och dom som kämpar för det, får stå ut med hot och skitsnack. Så var det i det omtalade tvättsäcksprojektet, som också fick namnet Genusskillnader in på bara kroppen.

Vetenskapligt och med statistik på både tvären och höjden, blev det bevisat att män med psoriasis fick en helt annan vård än kvinnor med samma problem – såväl i huvudstan som i hela det svenska land där så många säger sig vara, både för och på riktigt, jämställda.

Kvinnor fick gå hem med sin smörja, göra det själv, och använda egna handdukar. Män blev insmorda, stod i landstingets duschar och torkade sig på lånade handdukar. Tvättsäckarna visade på skillnaderna, men trots att studien tog sig ända ner till Bryssel är det ännu varken lag eller nått annat beständigt.

Man bevisade också att kvinnor fick nöja sig med en gammal drog, förbjuden i Norge och cancerframkallande, medan män fick den allra senaste medicinen. I det perspektivet blir den bevisade sparade kostnad som skulle uppstå om män behandlades som kvinnor när dom får psoriasis, en struntsak. Liksom att dom som smörjer in män gör nytta genom att bidra till bruttonationalprodukten. Och nästan också att kvinnor med psoriasis betalar skatt för att männen ska få annan behandling.

Att strunta i jämställdhet i en värld och i ett land som skrivit under den ena rättighetskonventionen efter den andra, borde vara lika mycket förenat med straff och konsekvens, som vilket annat lagbrott som helst.

Att inte behöva lära sig smörja in sig själv, är för övrigt en av dom sämsta ursäkter man kan hitta på, för att kunna göra skillnad på människor.

Strunt blir vetenskap och städning ger avdrag

En och annan käck reform med kvinnor som förtecken skulle sitta finns på torsdag, på den internationella kvinnodagen. Eller varför inte en reform för riktig jämställdhet? Det skulle för de första ta oss ännu längre framåt – och för det andra bli en motvikt till städavdraget, som regeringen presenterade i förra veckan.

Tyvärr. För det som i fint tal kallas för hushållsnära tjänster är inte på långa vägar en väg till jämställdhet. Tvärtom. Skatteavdrag för typiska sysslor i hemmet och som ska göras av dom som faktiskt bor i hemmet, blir bara ännu mer cement i redan taskiga strukturer.

Att vuxna inte ska behöva ta hand om sin egen tvätt, sin egen matlagning, sin egen disk eller sin egen städning, är lika dumt som att vi inte längre skulle lära barnen klara sig själva ju äldre dom blir. Det hjälper inte det minsta att skatteavdraget för hushållsnära tjänster också skulle inkludera sånt som trädgårdsarbete och gräsklippning – för samma sak gäller där.
Om städavdraget är en smäll på käften för allas lika värde, finns det annat som fungerar likadant. Det återuppväckta talet om mäns och kvinnors väsensskilda hjärnor och att detta bestämmer kvinnors och mäns plats i samhället, är ett sådant.

Egentligen skulle man bara skratta åt det 2007 finns en kvinnlig professor som hävdar att män saknar känsel i fingertopparna, och dessutom har så dålig hörsel och så begränsat synfält att dom därför inte är lämpade att ta hand om spädbarn. Och fortsätta skratta åt samma professor som hävdar att mammor ska vara hemma minst tre år, att dagis är skadligt för barn och att kvinnor som gör karriär har för testosteronstinna hjärnor.

Men tillsammans med ett grönt ljus för städavdrag, är det inte så kul. Det hjälper inte ens att professorn hänvisar till studier av råttor. Eller att professorn menar att mäns begränsade synfält också gäller dammråttor. En professor som både är kvinnlig och menar att det finns långt färre kvinnliga än manliga genier, är faktiskt inte det minsta kul.

I tider som dessa, där strunt fortfarande får kallas vetenskap, kan man helt enkelt inte tillåta att vuxna slipper vara vuxna.