Det har aldrig funnits några som helst ursäkter. Men det har ändå aldrig hjälpt. Alltså har det bara fortsatt till stor förskräckelse och värsta skam. Men kanske hände det ändå något i förra veckan. Kanske skrevs det till och med historia. Vägledande blir det i alla fall, om man får tro experterna.
Och om någon ska ha tack för det är det bland andra en hovrättslagman med namnet Göran Ewerlöf. Det han sa var något av det bästa som hörts i ett våldtäktsmål på evigheter. Att ett nej är ett nej, när det än kommer. Att en kvinna måste få säga nej när som helst under ett sånt händelseförlopp. Ett samlag, hur frivilligt det än varit från början, ska inte ses som ett enda moment. Särskilt inte när det urartar och går över i våld allt eftersom tid och klocka går.
Såna domare vill vi ha. Såna domare måste vi ha.
Till skillnad från den hela tingsrätt som tog dom två våldtäktsmännen i lika mycket försvar som deras advokater och ansåg att dom inte förstod att dom tvingat kvinnan till sex. Den enda sanningen den tingsrätten kom fram till, var bara en enda stor bekräftelse av att det fortfarande i det här landet är helt okej att som dessa två män se på och göra mot kvinnor.
En av dom inblandade försvarsadvokaterna verkar knappast mycket bättre än sin klient. Det borde vara förenat med minst ett åtal till, att som han tycka att skadorna på kvinnan är såna som man får av att ha ”den typen av sex” och ”därför inte heller kan läggas till grund för att man ska tro på henne”. Om inte sånt snack straffas som nya kränkningar borde denne advokat åtminstone tvingas till att sadla om.
Blåmärken över nästan en hel kropp och blödningar i underlivet får aldrig och kan aldrig höra ihop med accepterad sex. Så var det ju heller ingen som hörde kvinnan kvittra av glädje när hon ringde SOS Alarm.
För grov våldtäkt var det. Och fyra års fängelse blev det. Därför att ett nej är ett nej är ett nej.
