Politik ingen lekstuga

Det heter att någon vänder kappan efter vinden när han ändrar sig från den ena blåsiga dan till den andra. Och det är väl nått liknande när någon rent logiskt utifrån tidigare uttalanden borde tycka något annat än det han nu säger – som i Karlskrona.

Eller, som sker på riksplanet, när alliansen inte gör det dom före valet sa att dom skulle.
I går kunde man läsa en debattartikel av Mona Sahlin om en regering som ”inte bara vilselett väljarna för att komma till makten, utan som konsekvent mörkar en politik som de saknar stöd för”. Hon kallade detta en ”pr-konst upphöjd till statsskick och något helt unikt i Sverige”.

I Karlskrona kan man knappast tala om pr-konst: alliansen i regeringen är i alla fall bra mycket skickligare på att låta övertygade om att det dom håller på med är bra för allt och alla. Men det där med att ha vilselett väljarna för att komma till makten, det passar in och är rena rama verkligheten i den blekingska residensstaden.

För inte sa dom till exempel nått om att tung lastbilstrafik från Polenfärjan ska gå längre österut och rakt igenom Knösö och naturreservatet i Prästamarken – före valet. Och dom sa heller inget om att Tullskolan skulle bli friskola för att få kallas skola. Eller att småskolorna egentligen var för stora för att passa in i vallöftet om att låta dom vara.

Och inte ett enda av dom fyra partier som mer än gärna ville ha makt, eller ens det femte som gled in på ett bananskal, sa att dom tänkte ha den ihop med sverigedemokrater.

”Den senaste tidens diskussion om statsministerns förmåga att leda landet måste nu övergå i en än viktigare svekdebatt: den om det sakpolitiska sveket” skrev Mona Sahlin. Och så måste förstås ske även i Karlskrona.

Politik är roligt – men för den skull ingen lekstuga.

Han är aldrig fri…

Göran Persson har varit i Karlskrona och signerat sin bok. Han som satt sig i en rejäl skuld genom att ta emot ett stort avgångsvederlag och stoppat det i bolaget som det enda sättet att få behålla pengarna – och därför aldrig blir fri. Att det finn

Men vi tycks ju kunna käka vad som helst, så vi betalar säkert för Perssons bok också. Och den är väl ungefär som Pågens, som påstår att dom säljer färskt, eller Hattings, som påstår att fryst också är färskt – alltså något inte nödvändigtvis alltigenom sant men fullt möjligt att sälja.

Se bara på bröden i affären. Kan vi äta dom, kan vi säkert stoppa i oss kött som håller i ett halvår på grund av kvävgas och koldioxid innanför plasten. Och som snart är här. Tekniken finns, och det vet ju alla hur det blir när livsmedelsbranschen är intresserad och konkurrens är viktigast i världen.

Denna käcka bransch som lovar färskt men ger gammalt – och som sviker i så gott som allt dom tar sig för. Och vägrar informera fullt ut om vad och varför dom stoppar det dom gör i maten dom tycker vi kan äta.

Det okända fusket med maten på din tallrik är ett äckligt faktum. Och titeln på en ny och riktigt bra bok med minst två uppdrag: att avslöja sånt som sparrissoppan med 95% annat än sparris och att göra oss till aktiva konsumenter. Boken har dessutom en uppdaterad E-guide, en lista över alla E i maten, och som kan tas med till affären – förutsatt att man alls vill handla mer.

Boken upprör och manar till aktivitet och skulle tryckas i pocketupplaga och levereras till vartenda hushåll i hela landet. Och det är böcker som denna, och inte Perssons eller den GPS som redan utnämnts, som skulle bli årets julklapp.

Så att vi konsumenter lär oss navigera där det verkligen behövs.

Har vi rätt att kalla oss vuxna?

Är det något som är obegripligt så är det väl att kroppen skulle tåla vad som helst. Eller att en människa skulle vara helt okej att testa slag på. Eller att huvudet är lika hårt att knäcka som en kokosnöt.

Ändå säger killar i högstadieåldern att man inte förstår att spark och slag på huvudet kan vara livsfarligt. Och ska man tro den vuxna expertis som uttalat sig på senare tid, så är det så. Att dagens ungar och ungdomar inte fattar. Men varför skulle unga människor av idag vara dummare? Och vart tog i så fall den kunskap dom lärde sig som små vägen?

Redan som riktigt liten lär man läxan allt eftersom. Och dagens ungar har också haft för bråttom i en trappa eller trott att man kan springa om man bara får fart – och ramlat och slagit sig. Och ondast gjorde det i huvudet. Så att det skulle vara en lärdom förunnad endast tidigare generationer, blir bara löjligt.
Och att skylla på våld på TV och nätet, håller inte. Det spelar säkert roll för den hårda attityd som många gör till sin – men att ungar i dag är dummare än ungar igår, för att TV visar våld och dom flesta dataspelen bara går ut på det – nej, det blir för lätt.

Återstår oss vuxna. Som stänger fritidsgårdar, underbetalar fältassistenter, flyttar barn till ännu större skolor, vägrar fixa skolsköterska, drar ner på dagispersonalen, stänger lekplatser och asfalterar bort det gröna: för att bara lista något.

En vuxenvärld som betalar sig bort från både ansvar och skyldigheter och därför saboterar, för allt från jämställdhet och solidaritet till en möjlig framtid. Återstår oss vuxna som hela tiden hittar orsaker utanför oss själva, för att förklara varför ungar slåss och slår hårdare och hårdare – och till slut för sista gången.

Återstår oss vuxna som inte lärt ett dugg om det viktigaste och mest betydelsefulla på jorden. En vuxenvärld som lämnat så många i sticket att den inte kan kalla sig för det – vuxen alltså.

Historia utan förtroende

Statsministern har blivit av med både sin högra hand och sin högra hjärnhalva. Och listan över moderater som lurar statskassan, den här gången på tiotusentals skattekronor, har utökats med tre till. I den bästa av världar skulle det här varken skett eller dom fått stanna kvar ens i moderaterna.

Istället får väl Cederschiöld: hon EU-parlamentariker och han regeringsförhandlare, som mest betala en straffskatt plus dom dryga 27 000 i sociala avgifter som dom hittills vägrat sen 1994, då dom haft svart städhjälp trots miljoninkomst.
För Nicola Clase, så snart hon och hennes man fått hjälp att reda ut om det bara är dom 68 000 kronor som hon senast kom på att hantverkaren som fixade sommarstugan fick – blir det väl nått liknande.

Med orsaken till allt, är det annorlunda. Berusad trots krisjour, tappat förtroende hos Reinfeldt och egen uppsägning, tolkas av jurister som att Ulrica Schenström, den så kallade högra hjärnhalvan, ska fortsätta ha 84 000 kronor i lön två år till.

Hjärnhalvan var annars en analys uttalad i TV 4. Som hade varit ännu roligare och bättre på plats, om man också haft vett att analysera sin egen reporters agerande i Schenströmaffären. Istället för gullegullfrågor och ett minst lika pinsamt ”tack snälla Anders”.

Vadå snälla vad då en jobbig vecka? Pihlblad har rejält sabbat förtroendet för politisk journalistik men själv kommit undan alldeles för lätt, och dessutom fått vinet och ölen betald av arbetsgivaren.

Det är bra att media hängt och fortsätter hänga ut skattesmitare och berusade krisansvariga. Men man får inte blunda med ena ögat när det passar. Och det ska inte behövas en professor i journalistik för att öppna båda. Inte när det handlar om förtroende hos folk.

Något som just nu alla i den här historien saknar.