Statsministern har blivit av med både sin högra hand och sin högra hjärnhalva. Och listan över moderater som lurar statskassan, den här gången på tiotusentals skattekronor, har utökats med tre till. I den bästa av världar skulle det här varken skett eller dom fått stanna kvar ens i moderaterna.
Istället får väl Cederschiöld: hon EU-parlamentariker och han regeringsförhandlare, som mest betala en straffskatt plus dom dryga 27 000 i sociala avgifter som dom hittills vägrat sen 1994, då dom haft svart städhjälp trots miljoninkomst.
För Nicola Clase, så snart hon och hennes man fått hjälp att reda ut om det bara är dom 68 000 kronor som hon senast kom på att hantverkaren som fixade sommarstugan fick – blir det väl nått liknande.
Med orsaken till allt, är det annorlunda. Berusad trots krisjour, tappat förtroende hos Reinfeldt och egen uppsägning, tolkas av jurister som att Ulrica Schenström, den så kallade högra hjärnhalvan, ska fortsätta ha 84 000 kronor i lön två år till.
Hjärnhalvan var annars en analys uttalad i TV 4. Som hade varit ännu roligare och bättre på plats, om man också haft vett att analysera sin egen reporters agerande i Schenströmaffären. Istället för gullegullfrågor och ett minst lika pinsamt ”tack snälla Anders”.
Vadå snälla vad då en jobbig vecka? Pihlblad har rejält sabbat förtroendet för politisk journalistik men själv kommit undan alldeles för lätt, och dessutom fått vinet och ölen betald av arbetsgivaren.
Det är bra att media hängt och fortsätter hänga ut skattesmitare och berusade krisansvariga. Men man får inte blunda med ena ögat när det passar. Och det ska inte behövas en professor i journalistik för att öppna båda. Inte när det handlar om förtroende hos folk.
Något som just nu alla i den här historien saknar.
