Det handlar om att välja – nu!

I morgon har alla ett nytt år. Hur kul blir det?

Ja, inte blir det roligare än man gör sig och inte bättre än dom resultat man får. Svaret hänger alltså på hur vi börjar. Och ett är säkert: det finns ingen tid att förlora, något måste göras omedelbart och med detsamma.

Kungen kan snacka hur mycket han vill, klimathotet går inte att undanröja som han ville påstå. Det är här, det har bara inte visat sig fullt ut och överallt i all sin förskräcklighet än. Det är dags att också kungar fattar det, och väljer orden därefter. Och gör nåt själv med alla sina bilar och stora utrymmen, och inte bara läser innantill om att alla har ett ansvar.

Pratar du med en upplyst och påläst kommande generation blir det ännu mer uppenbart. 2050 är inget att längta efter. Det gäller att förbereda sig. Om civilisationen ska överleva över huvud taget handlar det om att göra val nu. Att fastna i vad vi skulle ha gjort, är kört sedan länge.
Det är ingen kul sanning, och samma dag som det ska skjutas och festas och hurras är kanske inte den bästa stunden att dra den. Eller så är den särskilt lämplig. Om vi nu vill mena allvar med alla goda nyårshälsningar till höger och vänster, kunde vi ju börja där.

Så varför inte ett nyårslöfte om att engagera sig i nåt viktigt? Läsa på, sätta sig in i, diskutera, fundera och ta ställning praktiskt och faktiskt och inför både grannar och vänner, gå med.

Börja var som helst. Med en lapp i miljörummet när någon slängt en sopsäck full med julklappspapper i brännbart – visa att du är upprörd över att någon fortfarande är så himla slö och obekymrad och likgiltig.

Ifrågasätt gasolledningar, individuella utsläppsrättigheter och andra möjligheter för rika att köpa sig fri. Säg och gör nått åt stads- och bostadsplanering, motorvägar, busstider, hur det ska sås och vad vi ska äta. Att andra inte har mat för dagen eller vatten att dricka. Att det byggs, rivs och tvångsförflyttas. Bidra till att fiskar överlever, liksom andra djur och reservat. Reagera mot överkonsumtion av allt.

Klimathotet ställer allt på sin spets, mänskliga rättigheter och barns rättigheter, allt. Och du är konsument, invånare, väljare och samhällsmedborgare. Och i morgon har du fått ett nytt år.

Snacka om ansvar!

God jul? – nej, gör något, herr minister!

Det ska inte stå God Jul på kortet till fiskeminister Eskil Erlandsson, det ska stå Gör Nått. För är man fiskeminister så ska man vara det också. Och ha sin lojalitet hos fisken. Och ta larmrapporter på fullaste allvar.

För larmrapporter finns det, i massor. Den senaste gäller Kattegatt och torsken. Där finns knappast någon lekmogen fisk kvar och provfisken visar på det hittills sämsta läget någonsin. Som larmrapport kan det inte bli mycket tydligare. Det är fiskstopp nu som gäller.

Men fiskeminister Eskil Erlandsson har ingen lust att stå på några barrikader för torskens skull. Han kan visst det tillåta fiske i Kattegatt. Trots att det inte finns några äldre eller yngre torskar kvar, bara ett- och tvååringar. Trots att fiskbeståndet är så gott som fullständigt borta. Att det i princip har kraschat, som Naturskyddsföreningen säger.

Ynka åtta procent får räcka som nedskärning av kvot enligt fiskarnas EU-ministrar. Och räcker därmed finger åt fisken. Och åt Internationella Havsforskningsrådet ICES som för sjätte året i rad rekommenderade ett fiskestopp på torsk.

Erlandsson är ingen bra fiskeminister. Inte tillräckligt modig för att kräva ett torskstopp, inte ens rejält ändrade kvoter. Mer mån om EU som beslutsmaskin, om relationerna till ministerkollegor och om fiskarenas egna talesmän som aldrig kommer att vilja förstå att det behövs ett stopp och därför inte heller vill godkänna några provfiskeresultat.
Men också Sveriges Fiskares Riksförbund gör förödande illa genom att resonera kortsiktigt och inriktat på bara sitt eget. Och inte det minsta som brukligt är på tredje person – som i det här fallet också är en fisk.

Det är i senaste laget för en demonstration mot ett fortsatt fiske i ett bestånd som inte längre är något bestånd. Men vi ska vägra köpa torsk. Och vi ska skriva på uppropet till fiskeminister Eskil Erlandsson på www.namninsamling.com

Ett tyst hav kommer ju också av tysta konsumenter.

Om girighet, köttfärs och klimat

Man ser det flera gånger men det blir inte mer begripligt för det. Att någon över huvud taget kom på idén, är det första riktigt knepiga. Det finns väl ändå gränser även för girighet, eller?

Det andra är att ingen för länge sen sa ifrån så det hördes ut till konsumenter och tillsynsmyndigheter. Det var ju inte helt nytt eller nått som hände veckan innan, det fattade ju alla när dom väl såg programmet och ännu mer när övriga media tog tag i den äckliga sanningen om paketerad köttfärs.

Ta upp färs från golvet, lägga tillbaks, dra över plasten och på med prislapp – eller lappa om gammal färs med nytt datum för hållbart – eller mala utgånget kött, paketera och sätta fram sista förbrukningsdag. Att man alls gör så här, är lika oförskämt som att komma på idéerna. Det enda som skiljer är straffet som ska utdömas.

Att inte köpa lokalt paketerad färs utan kravmärkt paketerad centralt, är nog bara en pust av lättnad. För vem vet vilka garantier som håller, att komma in och titta på paketering hos Scan och dom andra, får varken du eller jag och antagligen aldrig heller Uppdrag Granskning.

Naturskyddsföreningens Svante Axelsson skrev i lördags om USA som vägrar utsläppsminskningar kopplade till IPCC och 50 % minskning till 2050: ”Ja jag är chockad över att denna diskussion kan föras på så primitiv nivå alltmedan isarna smälter och mänskligheten våndas över hur det skall gå att minska utsläppen inom 8-9 år”.

För resultatet är det liten skillnad mellan politiker som inte kommer till skott och inte vill fatta, och dom som gärna tjänar pengar på att sälja utgångna matvaror eller ser, hör och till och med deltar i nått oacceptabelt, men inget säger.

På Bali ska Al Gore ha sagt att nu är han en fri man som säger vad han anser är sant. Han har antagligen fler anledningar än samvete och kunskap, och kanske vaknade han sent, men ändå. Sanning ska vara självklar skyldighet i alla klimatfrågor.

Köttfärs hör alltså ihop med jordens överlevnad på flera sätt.

Barns klokskap slog vuxnas dumhet

Ett antal vuxna i Blekinge är väldigt upprörda just nu och verkar tro att man blir religiös av en skolavslutning i kyrkan. Det är verkligen att tro för mycket. Några ord från prästen och rektorn tillsammans med en och annan julpsalm, kan inte bli indoktrinering.

Så att aldrig låta sina barn gå på en sån skolavslutning för att man själv är muslim, blir bara dumt. Som vuxen har man möjligen skaffat sig en uppfattning man kan leva och må bra av, men som barn har man härligt mycket kvar att lära – och måste absolut få göra det själv.

Att som vuxen ateist absolut inte vilja ”tvingas gå i kyrkan och se mitt barn stå och sjunga” är också bara dumheter. Såna vuxna agerar precis lika egoistiskt farligt som dom som utifrån en annan religion kräver stopp för skolavslutningar i kyrkan – i december lika väl som i juni.

Vad sedan svenska kyrkan har med svenska skolan att göra, kan man förstås undra: ingen kristendom på schemat och skild från staten som den också är numera. Men Lunds biskop har en poäng när hon säger att vi inte ska hålla det offentliga rummet ”rent från religion för våra invandrares skull”. Lika mycket poäng ligger det i att barn måste rustas också i religionskunskaper för att ”inte bli offer för fundamentalistiska tendenser”.

Mest poäng får ändå ungarna själva. Som ville sjunga ”Nu tändas tusen juleljus i kyrkan” och engagerade sig, sa ifrån och gick emot både rektor, ateister och fundamentalister. Sådan uppkäftighet är guld värd. Fast den borde inte ha behövts den här gången.

Skolavslutningar kan nämligen hållas precis var som helst, och där ungarna själva vill ha dom.

Fullmäktige som borde ha hörts

Fullmäktige i närradio eller över webben – det vore nått för Karlskrona det! Frågan är bara om femklövern vill, eller ens vågar. Risken är ju ett faktum: allt som sägs blir exakt som det blev sagt. Och även om allt ska gå att sälja med mördande reklam, kan det inte gälla budgetfullmäktige i förra veckan.

Ett större kaos än dessa två dagar, med naivitet och nonchalans i ungefär lika stora delar, har väl aldrig skådats. Och dom som ska skämmas och ta ansvar för det, är samtliga fem i klövern. Sorgligt nog tog också politiken stryk. Och även för det har femklövern den största skulden.

Karlskrona är numera ett rejält undantag från regeln om att blandade kompotter brukar vara bra för resultat: dom borgerliga plus mp är ingen bra lösning. Här blandas ett gäng riktiga rävar med ett gäng riktigt oerfarna – och alla får uppenbarligen säga vad som faller dom in. Här visas med all tydlighet att ett av alla utpekat främlingsfientlig parti mycket väl kan fungera som förhandlingskompis när det passar – och när ett politiskt mål är viktigare än alla andra värden tillsammans.

Som femklöver säger man därför inte ifrån på ett budgetfullmäktige när (sd) blandar vidriga att-satser med självklara behövliga marginaler eller reserver för löne- och prisstegringar. Istället ropar klövern högt och Ja när främlingsfientliga idéer rimmar med femmans partiprogram, till exempel att utreda vårdnadsbidrag.

Annat är det när oppositionen föreslår en plan för att ta bort ofrivilliga timanställningar – då blir det ett tvärt nej. Kvinnor som varit timanställda i fem år och ställer upp när telefonen ringer – på dom ser femklövern med orden ” vi ska anställda dom vi behöver” och ”som till exempel inför julen när folk behöver vara lediga”.

Sådant prat skulle återges ord för ord i närradio eller på webben. Om inte annat så för att upplysa om att kommunen tydligen ska fortsätta ha folk som kan vara bra att ha när annat folk ska vara ledigt.

Att det också finns enskilda inom femklövern som mår illa över det som sägs och görs, är en alltför klen tröst. Och ingen av dom stod upp i fullmäktige och bad om någon ursäkt alls, inte ens för synen på dom timanställda.