Det ska inte stå God Jul på kortet till fiskeminister Eskil Erlandsson, det ska stå Gör Nått. För är man fiskeminister så ska man vara det också. Och ha sin lojalitet hos fisken. Och ta larmrapporter på fullaste allvar.
För larmrapporter finns det, i massor. Den senaste gäller Kattegatt och torsken. Där finns knappast någon lekmogen fisk kvar och provfisken visar på det hittills sämsta läget någonsin. Som larmrapport kan det inte bli mycket tydligare. Det är fiskstopp nu som gäller.
Men fiskeminister Eskil Erlandsson har ingen lust att stå på några barrikader för torskens skull. Han kan visst det tillåta fiske i Kattegatt. Trots att det inte finns några äldre eller yngre torskar kvar, bara ett- och tvååringar. Trots att fiskbeståndet är så gott som fullständigt borta. Att det i princip har kraschat, som Naturskyddsföreningen säger.
Ynka åtta procent får räcka som nedskärning av kvot enligt fiskarnas EU-ministrar. Och räcker därmed finger åt fisken. Och åt Internationella Havsforskningsrådet ICES som för sjätte året i rad rekommenderade ett fiskestopp på torsk.
Erlandsson är ingen bra fiskeminister. Inte tillräckligt modig för att kräva ett torskstopp, inte ens rejält ändrade kvoter. Mer mån om EU som beslutsmaskin, om relationerna till ministerkollegor och om fiskarenas egna talesmän som aldrig kommer att vilja förstå att det behövs ett stopp och därför inte heller vill godkänna några provfiskeresultat.
Men också Sveriges Fiskares Riksförbund gör förödande illa genom att resonera kortsiktigt och inriktat på bara sitt eget. Och inte det minsta som brukligt är på tredje person – som i det här fallet också är en fisk.
Det är i senaste laget för en demonstration mot ett fortsatt fiske i ett bestånd som inte längre är något bestånd. Men vi ska vägra köpa torsk. Och vi ska skriva på uppropet till fiskeminister Eskil Erlandsson på www.namninsamling.com
Ett tyst hav kommer ju också av tysta konsumenter.
