Dåligt omdöme på flera håll

Årets 1 maj är också Kristi Himmelsfärds dag och i Vänersborg blev det här riktigt bekymmersamt när socialdemokraterna bjöd in Blåbandsföreningen. Nu har socialdemokraterna tagit sig ur knipan: föreningen och personen som skulle hålla tal är inte välkomna.
Men eländet är kvar, den ökände homofoben och pastorn Åke Green kommer ändå att hålla tal på torsdag. Allt på grund av en kristen nykter rörelse som alltså gillar Green så mycket att dom vill höra honom en gång till.

Och inte bara det. Dom har dessutom mage att påstå att han personifierar dom tre folkrörelser som varit med om att forma Sverige; arbetarrörelsen, nykterhets- och frikyrkorörelserna. Åke Green? Personifierar? Ja, herre gud, vissa tar då verkligen i, och det är på sin plats med några citat:

”Genom att legalisera partnerskap mellan män och män och kvinna och kvinna, så kommer det att skapa katastrofer helt enkelt, utan dess like. Vi ser följderna redan av det här, vi ser det genom AIDS som sprider sig. Nu är inte alla AIDS-smittade homosexuella, men det har uppstått på grund utav detta en gång i tiden. Och sedan kan naturligtvis oskyldiga människor bli smittade av denna hemska sjukdom utan att för den skull ha någonting med det som ligger bakom i detta, vad det gäller homosexualitet.”
”Bibeln tar upp här och undervisar om dessa abnormiteter. Och sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen. Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer till och med att våldta djuren. Inte heller djuren går fria för människans sexuella behov och brand som är tänt i en människa utan till och med det kan man ägna sig åt.”
”Är homosexualitet något man väljer? Svar: Ja. Man väljer det, man är inte född till det. Man väljer det här helt enkelt, man byter ut det. Det är absolut på det sättet. För annars skulle det ha varit ett svek mot människor”.

Men kanske har dom kristna i Blåbandsföreningen gett honom förhållningsregler, om inte annat så för att rädda sitt eget offentliga skinn. Å andra sidan vet vi redan vad Åke Green tycker och anser, och det han sa 2004 och sen stod åtalad för kommer aldrig att glömmas eller förlåtas. Det var dessutom rena lögner.

Att Åke Green skulle ha tänkt om och blivit en bätte människa, är det ingen som tror. Så innesluten i bön med honom? Nej, aldrig. Helt uteslutet.

Däremot ska det demonstreras. För jämställdhet, heltidsjobb, sex timmars arbetsdag, könsneutrala äktenskap och rätten att bli förälder – och mot den regering vi har i dag.

Kvinnor och politik är något för männen också

Barn är inte det lättaste att förena med ett politiskt uppdrag, särskilt inte om man är ensam förälder. Det har alla ensamma mammor i politiken, visserligen inte världsmånga till antalet men ändå, vetat i alla tider. Och dom som plötsligt blir det, blir väldigt snabbt varse detsamma. Att Kristina Axén Olin lämnar politiken är alltså inte ett dugg konstigt.

Det konstiga är att vi inget lärt och inget förändrat när andra gjorde likadant. Den som säger att kön och klass inte är eviga förbannelser, har fortfarande fel.

Axén Olin är ändå inte helt rätt i en jämförelse. Visst, hon samma kön som alla andra underrepresenterade och av systemet förvägrade, men allt vad klassfrågan ytterligare ställer till med är inte hennes problem om man säger: moderat, finansborgarråd, bra betalt för uppdragen och till ganska nyligen också med en man som inte heller har låg lön. Och vem minns inte förra året, när Axén Olin berättar i media att hon lämnar in 20 skjortor för tvätt och strykning, kostnad 500 kronor, för att själv få tid att läsa en tidning eller ta en promenad? Hon hade nämligen en väldigt traditionell arbetsfördelning hemma och barnen förväntade sig att det är hon som gör saker.

Ibland kommer man själv på hur fel man lever eller så händer nått som gör att man tvingas förstå. Hur det faktiskt var för Kristina Axén Olin är hennes sak, men nu har hon tydligen ett likadant hemma som ungefär var femte familj. Där har man förlorat i sånt som tid, stöd och inkomst jämfört med andra men också vunnit, för andra omöjliga och otänkbara, vinster.

I politiken är det förstås enklast att låtsas som det regnar och låta politiska uppdrag fortsätta handla om krav på stark profil, arbetstider som inte går att kombinera med vanligt liv men är fullt möjliga att gå i vägg eller bli sjuk av, och alla andra möten på tider när barn i regel hämtas, får hjälp med läxor eller borde ha mat – fullständigt omöjligt i längden med andra ord. Om man inte har markservicen ordnad eller både plånbok och samvete stort nog för hushållsnära tjänster, förstås.

För dom som inte kan köpa sig tid och stöd blir politik, till slut och hur gärna man än först ville, ett för högt pris. Kvinnor tycker det, ensamma mammor vet det, dom yngre säger detsamma. Men felen och problemet kan en majoritet förändra.

Så vad säger alla män, i alla partier, i alla åldrar, överallt? För det är ju ändå hos er som något måste hända.

Dags ta frågorna i egna händer

Om opinionsundersökningarna stämmer med verkligheten och snacken vid köksborden kommer från hjärtat, då ska det inte vara nån större match för det största oppositionspartiet att få ihop 5 000 nya medlemmar under två kampanjveckor med start i dag. Och ingen kan ju heller ha missat den politik som råder.
När du är sjuk ska hela du ifrågasättas, men försäkringen ska inte gälla hela tiden du är sjuk. A-kassan går inte att överleva på och folk i marginalen, liksom dom helt utan marginaler, ska vara alla andras schackpjäser. Flyttbara över hela brädet oavsett möjligheter, situationen eller dom egna framtidsplanerna.

Ska det pluggas ska det göras under disciplinära former och utan mössa eller keps och trots att ingen vet vad som händer imorgon ska alla redan som barn veta vad dom vill göra och bli sedan. Och ha kvar samma gamla otillräckliga och missvisande betygssystem om än med ännu fler graderingar och ännu tidigare och ännu fler nationella prov.
Den lilla jämställdhet som fanns kommer inte längre, vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster anses bättre och nödvändigare. Lika behandling är lag men diskriminering är ändå sånt som händer och tvångsäktenskap är fortfarande inte tillräckligt brottsligt. Och år 2008 har vi kommit jättelångt, för vi sorterar många glas och mycket papper.

Det har funnits tider när vilket engagemang som helst var viktigare än inget alls. Men i dag har vi inte råd att hålla oss på avstånd, utse andra som budbärare eller vakna först när besluten drabbar privat.
Vi måste ta frågorna i egna händer. Fatta att var och en av oss har ett stort ansvar, att engagemang och förändringsvilja är mycket mer än bara den egna karriären. Inte forsätta vara så oförskämt egoistiska att vi inte bryr oss, eller lata och inte tycka att vi har tid.

Hur man än ser på saker och ting kan man inte påstå att alliansen håller människovärdet särskilt högt.
Men minst 5 000 av oss andra måste väl ändå göra det?

Svaret är givetvis ja, och då är det hög tid att det också syns i medlemsstatistiken.

Byt ut sjukhusets hygienkommitté

Och varifrån fick du luft då, kan det ibland sägas till folk som förvånar genom att plötsligt yttra sig eller till folk som trots nyttigt syre i lungorna häver ur sig nått riktigt knäppt eller illavarslande. Så varifrån fick då Blekingelandstingets hygienkommitté luft?

Igår söndag eftermiddag fanns det på Sydöstrans webbsida 15 kommentarer till artikeln. Den om sjukhusstopp för målade läppar på kvinnliga läkare. Den som många tog för ett försenat aprilskämt. Den som inte bara Blekinge och själva sjukhuset skrattar åt, för antagligen gör dom det på andra platser också.

Nu var det inget aprilskämt men det spelar ingen roll. Sånt här ska faktiskt inte skrattas åt, det här är över huvud taget inget man skämtar om. Det är det rakt motsatta och landstinget i Blekinge kan självklart inte ha en kommitté som har och gör så fullständigt fel. Och ingen annan heller för den delen.
Det här leder till kränkning och diskriminering, och i förlängningen av ännu fler än kvinnliga läkare. Åt sånt ska ingen ens le. Det varken kan eller ska bortförklaras eller ursäktas med en energisk eller övernitisk hygienansvarig. Det funkar inte, därför att det inte funkar så.

Byt i stället ut, både den så kallat energiske hygienansvarige och dom medföljande övriga i kommittén. Kör omedelbart ännu ett race om jämställdhet och lika behandling och se till att all personal, inklusive den nya kommittén, har förstått. Och kör sen ännu ett och ännu ett och fortsätt. Det är som med vilken jämställdhetsplan som helst – det ska göras bra från början, följas upp och kollas med jämna och inte för långa mellanrum, och förändras allt eftersom det går antingen bakåt eller framåt. Hur svårt kan det va?

Bra eller dålig hygien, och det var väl ändå det kommittén skulle ägna sig åt, sitter inte i målade läppar, kjollängder eller urringning. Och inte i skägg heller om det sköts. Det är lika klart som att kläder, utseende eller berusning inte är alibin och försvar för våldtäktsmän.

Däremot ska hela hälso- och sjukvården givetvis omfattas av hygienregler och kontroller, starka parfymer ska inte förekomma och ingen ska ha smycken som är svåra att hålla rena. Det är inte konstigare än att våldtäktsmän ska ha sitt straff.

Att sen inte bara skratta åt allt som trots allt händer, borde vara lika självklart.

Vem bryr sig efter en vecka

Vem har råd med Bregott om ett paket kostar 30 spänn? Och vem skulle över huvud taget fundera på oxfilé om priset var 550 kronor?

Inte makalösa mammor eller fattiga barnfamiljer i alla fall. Och ändå blev det inget större rabalder av FI:s rapport ”Enastående och makalösa mammor” , trots räkneexempel och sanningar och att Bregott och oxfilé i förhållande till verklighet och barnfamiljer är ojämlikt orättvist olika. Och BO:s rapport om fattiga barn? Vem bryr sig efter en vecka?
Men om barnbidraget ska vara behovsprövat, om det blir det rabalder och långa försvarstal. Maud Olofsson är långt ifrån kul, men i det här har hon mycket rätt. Inte för oxfiléns skull, det är inte det barnfamiljer och barn behöver eller ens längtar efter mest, men väl för allting annat.

Eller tycker vi verkligen att det är helt rätt och rimligt att vissa barnfamiljer kan använda barnbidraget för att betala renoveringen av huset eller sätta in det helt och oavkortat på konto med uttag först på 18-årsdagen, samtidigt som det hos makalösa mammor och andra fattiga barnfamiljer inte blir en krona över till vare sig veckopeng eller bytesskor eller skolresa och då har dom ändå tvingats handla billigast och sämst av allting annat för att åtminstone försöka få det att gå runt?

Tycker vi att ett sånt barnbidragssystem är för barnets bästa, inte skiljer barn från barn, ger samma förutsättningar åt alla barn, är en icke-röra-princip för att annars ställer vi andra grundviktiga begrepp åt sidan? Då är vi fel ute. Och sånt drabbar. Först och främst barn och makalösa mammor och föräldrar. Och till slut får hela samhället betala för allt som ojämlikhet och taskigt olika grundförutsättningar faktiskt leder till.

Men ska vi ändå göra fel, kan vi ju fortsätta: Förändra bostadsbidraget, eftersom för många behöver det och bidragets ”marginaleffekter gör att man inte jobbar tillräckligt”. Vägra A-kassa till alla som idrottar, står du till arbetsmarknadens förfogande stannar du hemma, gör inget, väntar på telefon. Och sjuka är ju bara feta och röker eller så lågutbildade att dom bara inte vill jobba, trots att dom faktisk kan ligga och jobba.

Medan arbetsgivare kan fortsätta kunna gå runt sitt rehabiliteringsanvar och aldrig behöva åtgärda ojämställdhet, diskriminering eller löneskillnader. Och varför integrera? När vi kan anställa och gilla alla andra utom dom som flytt hit?

Och såna som en fd vd för Carnegie ska självklart ha 24 månadslöner plus ersättning för förmåner som den stackarn gick miste om när han sparkades med omedelbar verkan, och därmed minst 8,6 miljoner plus förra årets bonus på 19,1 miljoner kronor.

Länge leve skillnaden på folk. Och fortsatt också på barn.