Mors dag i all ära, men vad ska vi egentligen med den. En frukost på sängen eller en middag och disk som plötsligt görs av någon annan gör ingen skillnad. Livspusslet, som det så populärt ska kallas, är precis detsamma och lika svårt att få ihop idag som det var i fredags. Och för ensamma mammor är den som vilken annan dag som helst, inte ett dugg annorlunda. Hon gör ändå alltid allt själv.
En särskild mors dag är inget annat än en påminnelse om att allt är som förr, att uppdelningen är som den alltid har varit. Att sen far ska ha en egen dag han också, är bara en ytterligare bekräftelse på att gamla normer finns och lever.
Fackförbundet TCO bekräftar det också, i sin rapport ”Den dolda barneffekten 2008”. Där framgår det mycket klart och med hjälp av siffror och statistik att på jämställdhetsfronten är det helt stilla, det är inte ens skillnad på i år och 2004 eller 2002.
”Även om lönen påverkas av om man har barn förekommer det inte inom någon sektor eller utbildningsnivå att någon grupp kvinnor når upp till samma lön som någon grupp män. Den grupp av kvinnor som har högs lön bland kvinnorna – dom som inte har barn – har konstant lägre lön än den grupp bland männen som har lägst lön – dom som inte har barn”.
Kvinnor har alltså fortfarande lägre lön och arbetsinkomst än män. Kvinnor tar alltså fortfarande ansvar för hushållsarbetet. Män satsar alltså fortfarande tid och liv på att göra karriär. Och när barnen kommer jobbar männen fortfarande eller ännu mer övertid, medan kvinnorna minskar sin arbetstid och tar större delen av föräldraledigheten. Det enda som skiljer från tidigare jämförelser är att skillnaderna förstärkts ännu mer.
Min mamma är också värd alla rosor i världen, men det handlar inte om det. Inte när vi skriver 2008, har ett Vårdförbund som tvingas till ännu en strejkvecka och en regering som håller tårtkalas för att fira vårdnadsbidraget.
