Vindkraftverk och gratis bussresor är något av det senaste för kommuner som vill få höga poäng och vinna miljöpris eller i alla fall hamna bland dom bästa i olika rankningar. I Växjö där man anser sig vara allra bäst, och också är allra bäst på att sätta mål för växthusgaser och internationellt kallas för Europas grönaste stad, blir det sura miner när miljöutmärkelser går till andra. Men hälsa hör inte bara ihop med miljö, det är lika viktigt som måttstock när kommuner planerar och tävlar om att bli bästa ungdomskommun.
Förra året blev det Kristinehamn, som enligt Ungdomsstyrelsen under lång tid arbetat ”målmedvetet för att förbättra ungdomars villkor” och ”särskilt uppmärksammas kommunens engagerade arbete för att öka ungdomars inflytande och för att bryta utanförskapet bland de ungdomar som står långt från arbetsmarknaden”.
Mål måste man ha i kommuner, men man ska inte ta i. 100 procentiga mål, som att alla ska vara nöjda, alla ska bo, alla ska klara skolan, ingen ska ha ekonomiskt bistånd, är rena nojjan. Dit kommer man aldrig och utvärderingar stannar vid skrivbordsprodukter. Fast ibland och i vissa frågor är faktiskt 100 % både bra och fullt möjligt. Piteå är ett sånt exempel, och dit borde hur många kommuner som helst om inte vallfärda så i alla fall ringa. Där ska alla 16-åringar ha sommarjobb. Och där får alla det också, särskild garanti har gymnasiesärskolan och unga med särskilda behov.
Det handlar om rättvisa, säger man i Piteå. Och den här sommaren får 1 061 ungdomar tre veckors sommarjobb i kommunen, personal får avlastning, i äldreomsorgen kommer dom gamla ut ”när det är vackert väder” och kommunen har ytterligare breddat sin rekryteringsbas. Kostnad sex miljoner varav en till administration och handledare, och bland dom finns tidigare sommarjobbare som blivit nya kommunanställda.
Så finns det kommuner som gör rakt motsatt och har långt kvar till prispallarna. Som i Hässleholm med amerikanska bilar i nån slags kortege fram och tillbaka mitt i stan, avgasmoln modell storbrand när fjortisar bakom ratten vrålgasar så det bränner i asfalten och berusade ungar med ännu fler brukar och flaskor i handen och på allmän plats – men inte en enda synlig fältassistent och ingen polis i närheten. Däremot många andra vuxna och applåder och tutningar. En timme i väntan på försenat tåg och med dessa så kallade bilförare precis utanför, och man önskar sig hur långt bort som helst.
Och man undrar hur politiker och tjänstemän ser ut och funderar i en sån kommun och stad, om dom är lika borta som både barnkonvention och miljömål verkar vara. Långt efter i praktisk handling är dom i alla fall och är det någon som borde ta i är det typ folket i Hässleholm.
