Till minne av Rapa

Det finns många rovdjur och nästan alla är människor. En del av dom syns både på TV och blir intervjuade i tidningen, i vår värld gör vi nämligen varken skillnad eller säger ifrån tillräckligt. I stället är allt ljus ofta på just dom.
Överlever gör dom också, eller blir i alla fall alldeles för gamla med tanke på vad dom gjorde. Men Rapa var björn, och därför sällsynt och hotad. Och därför skjuten av tjuvjägare. Det tror i alla fall dom forskare och dokumentärfilmare som följde henne och vars film sänds på TV ikväll.

Rapa var inte bara den första brunbjörnen i Europa att få en sändare om halsen, björnmamman från Sareks nationalpark har också en egen hemsida där forskarna och filmarna skriver dagbok: ”Rapa vandrar målmedvetet på. Sextio sjuttio kilo avmagrad, vintersvulten och diande björnmamma. Tre fyra kilo trygg björnunge, glatt skuttande och undersökande allt runt mamman under vandringen.”

I början av sommaren förra året parar sig Rapa för åttonde gången – och är sen dess försvunnen. Sändaren har tystnat och varken hon eller hennes halsband har återfunnits. Några månader senare kom regeringens så kallade rovdjursutredning. Både utredaren, centerns Åke Pettersson, och utredningen fick stenhård kritik för att vara bristfällig, ytlig och okunnig och helt fel ute särskilt när det gäller vargen. Varenda varg i landet bör vara livrädd för regeringen, var en kommentar.

Men Jägarförbundet var förstås positivt – så tycker man ju också att dom nationella målen för att bevara rovdjursstammarna är överambitiösa. Och i Värmland och Dalarna, där man alltid velat skjuta särskilt varg, gladdes man åt idén att själva få göra skötselplaner.

Vargen är en av De fyra stora, dom andra är järven, lodjuret och björnen. Dom har alla rätt att leva i sina naturliga områden, som alla andra arter, men i stället är det precis tvärtom. Inte ens i nationalparker är dom skyddade.
Och Rapa var inget undantag, björnmamma som hon var. Och inte heller som död, tjuvskjuten som hon antagligen blev och vars ungar och släktingar inte gått ostraffade ens i Sarek. Där skulle dom ju ändå, den sista spillran av en skandinavisk björnstam, haft en fristad.

Dokumentären ”Till minne av Rapa” är ett måste för alla som tar nationalparker, världsarv och hotade djur på allvar. Och som vill säga ifrån och kriminalisera illegal jakt redan i dess förberedande skede.

”Jag är inte rasist, men…”

Den något skadade upphovsrätten på nätet är ingenting jämfört med hur yttrandefriheten förvanskas på samma ställe. Men det finns också gobitar. Som att ”Sverige har många små rasister som inte vågar mer än att skriva på internet.” Så sant så. Och det lilla ordet ’små’ är mer än passande, det förminskar dom ytterligare som människor.

Dom har inga namn när dom häver ur sig på nätet och gnäller och klagar, förvränger siffror och verklighet, spottar och fräser över barnkonvention och artiklarna om mänskliga rättigheter. Och det är ständigt detta: vi ska inte vara världens samvete, vi kan inte ta hand om alla, vi ska ta hand om våra egna; våra egna gamla, våra egna sjuka, våra egna ungdomar, våra egna barn.

Men dom tar gärna till både konventionen och rättigheterna när det kniper för dom själva. Liksom skattekronorna, som dom kräver sin rätt till. Att dom själva skulle förvägras hjälp när deras egen inbetalda del är slut, den tanken finns inte. Bara när andra människor kommer på tal. Människor som inte anses likadana och som därför ska klara sig själva oavsett vad som hänt, och som absolut ska skickas tillbaks med omedelbar verkan.

För dom är det helt i sin ordning att en nioårig flicka ska lämna sin mamma och sin fosterfamilj och avvisas ensam till en biologisk pappa och farmor, oförmögna och ovilliga att ta hand om henne. Och att en 16-årig flicka ska lämna det skyddande boende hon har och avvisas samtidigt med sin biologiska pappa, han som slagit henne. Och dom upprörs heller inte som vi andra över det faktum att häktespersonal stänger och låser dörren när ung människa hängt sig och att det därför går nio minuter innan han tas ner av av ambulanspersonal.

Har vi ett Migrationsverk så har vi, tycker dom. Och finns det inga tydliga regler ska ingen avkrävas att göra en insats hur mänsklig den än kan vara och även om den skulle rädda liv. Det är med såna små människor mitt ibland oss som vi nu ska ha ännu en god och fröjdefull jul. Köpa julklappar som vi inte behöver, mat som inte är riktig mat och en gran som vi sen kastar ut tillsammans med allt annat. Samtidigt som vi kastar ut människor till ett liv som inte är ett liv.

Men antingen fattar vi att alla människor har lika värde eller så tycker vi inte det. Det finns inga mellanlägen. Och ingen ursäkt som heter jag är inte rasist men.

Det är inte lätt att vara människa. Men nån jäkla ordning får det vara även på det.

De skulle inte haft något att dricka

EU-ländernas regeringschefer ska skämmas å det gruvligaste. Ingen annan skulle med gott samvete inför barn och kommande generationer få för sig att hurra för det som dessa regeringschefer klämde ur sig i fredags. Att kalla det för klimatpaket är oförskämt.

Vår regeringschef är inget undantag, Reinfeldt är precis lika skyldig. I intervjuer gör han sig visserligen till och talar nästan suckande om problemländer som Kina. Men vad gör han i praktiken? Han sätter sig inte heller på tvären. Han medverkar till exempel till att ge Polen och Ungern fortsatt rätt att ha kolkraftverk, och bidrar till en fortsatt subventionering av en smutskälla som den här världen inte har råd med. Och ger både Kina och Sydafrika ännu fler argument för att dom också ska slippa göra det som krävs på deras hemmaplan.

Klimatet är ingen liten fråga, den kan inte behandlas som regeringar har för vana att göra. Här ska kompromisser inte ens vara möjliga. Undantag ska inte kunna göras. Det finns inga genvägar. Det går inte att skjuta på åtgärder som måste till, eller lämpa över till några andra. Då finns det ingen framtid.
Människor dör och ekosystemen skadas redan idag på grund av världens ovilja att göra nått, bland andra Greenpeace talar om 150 000 döda varje år. Den livsfarliga uppvärmning som ligger närmast framför oss, i genomsnitt +2 grader, innebär att ännu fler människor kommer att dö och ännu fler ekosystem att skadas.

Därför att världen vägrar att minska utsläppen av växthusgaser och stoppa användandet av fossila bränslen. Därför att bland andra EU:s regeringschefer hellre värnar industrin och rätten att flytta varor och tjänster hur som helst och vart som helst. Därför att dom trots makten att förändra inte har vett att använda den.

Dom skulle inte haft något att dricka. Dom skulle suttit under brännande sol, försökt hålla sig vid liv när översvämningarna är som värst. Haft sitt tjusiga möte på en plats där risken för att dö är faktisk och omedelbar. Då hade vi kanske fått resultat.

Vi måste få lagar som kräver fortsatt utsläppsminskning, regler som förhindrar vissa länder att köpa sig fria på andra människors bekostnad, pengar och stöd till klimatsmart teknik oavsett land och bestraffningar för dom rika som vägrar. Något annat går inte att skriva under på, inte i den här världen. EU-parlamentet har bara att säga nej på onsdag.

Klimatförändringarna är dödliga. Så Get Serious!

B som i Barnkonvention

Barnkonventionen börjar på B, precis som Billström. Men det är också det enda. Den migrationsminister vi förärats i och med alliansen har inget som helst med Barnkonventionen att göra. Fast han borde ha det, ytterst ansvarig som han är för alla beslut som tas i Migrationsverk och Migrationsdomstolar.

Det som händer i Karlshamn är minst sagt mycket märkligt. En dotter i en familj med adress Kroatien innan Sverige, lever i skyddat boende sen två år tillbaka därför att hennes förälder till pappa misshandlar henne. Men nu ska hjälpen avbrytas, behandlingen ta tvärstopp. Nu ska hon avvisas till samma land som hennes misshandlare till förälder. Det enda hon slipper är att sitta på samma plan som honom.

Bakgrunden blir ännu märkligare om man lägger till att ett nyligen fött syskon var helt okänt för Migrationsverket och att överdomstolen beslutat att även detta barn ska avvisas. Det är emot allt som är gängse och regler: ett barn med permanent uppehållstillstånd ska inte avvisas och heller inte skiljas från sina föräldrar. Men domstolen frågade aldrig, den prövade inte ens asylskälen, slog bara klubban i bordet.

Och Migrationsverket är nästan knäpptyst. Svarar inte ens på skriftliga frågor från en självklart förvånad och upprörd socialnämnd i Karlshamn, och dess vädjan om inhibering vände med posten och avslogs samma dag. Verkets presschef låter dock meddela att fallet, alltså den misshandlade flickan, inte når inte upp till lagens krav på synnerligen ömmande omständigheter.

Tobias Billström är inte heller helt tyst, men så försvarar han också avvisningen av den slagna flickan. Har man lämnat in en asylsansökan som grund för uppehållstillstånd är det skyddskälen i den ansökan man prövar, är ett av några citat vi hör och ser från ansvarig minister. Att det är fullt möjligt att åtminstone ge tillfälligt uppehållstånd med hänvisning till den lag som i två år nu skyddat flickan, är inget Billström hänger upp sig på. Halvt ihjälslagen eller bara misshandlad hör alltså inte hit enligt Billström.

Så nu ska Kroatien lagföra den slående pappan, nu ska pappan få vad han förtjänar, nu ska Kroatien ge flickan skyddat boende, nu kan flickans liv bli ett liv igen. Tro det den som vill. Det vore ju detsamma som att Billström menar det han säger om att vi ska ta hand om ensamma flyktingbarn.

Eller att en flicka, dotter till Billström eller Svensson, inte heller får fortsatt asyl i form av skyddat boende.