Förlöjliga inte Earth Hour!

Vi överlevde. Och inga överslag blev det heller. Det blev till och med ett schyst resultat: ett års elförbrukning för tio villor. För så mycket sparade jordtimmen i lördags, och bara här alltså. Så där fick dom! Klimatförnekarna och dom som tycker symbolhandlingar som den här är dumt, onödigt och miljöteater.

Vi andra blev tillsammans nära en miljard människor. Och dessutom bland andra Eiffeltornet, Empire State Building, Colosseum, Golden Gate-bron och Las Vegas spelgata The Strip. Till och med påven; som annars går en egen konstig väg, inte tror på kondomer och hellre förbannar våldtagna flickor än förövarna; släckte sin Peterskyrka. Han ska inte ha nått särskilt tack för det, men lite kul är det att också Vatikanen var med. Kungen deltog också: släckte fasaden på fyra slott, och över hälften av landets kommuner var med.

Men inte Stockholm. Högljudd och emot (ni som kan, gå in på nätet och lyssna på P1 morgon från i fredags) menar det moderata miljöborgarrådet i huvudstaden, Ulla Hamilton, att miljöfrågan degraderas och förlöjligas av såna här symbolhandlingar. Entimmasjippo, sa hon, och Stadshuset är ju ändå släckt en lördag eftersom ingen jobbar där då.

Det är självklart nödvändigt att hela världen gör något. Och självklart räcker det inte att inte ha alla lampor tända alltid. Eller att förbjuda glödlampor från september nästa år. Det krävs så mycket mer. Och helt säkert ännu mycket mer än vad den stora majoriteten kommer att vilja göra. Det behövs ett annat sätt att leva världen över och hur vi ska klara det är inte bara en svår fråga, det är en ödesfråga.

Men om inte enstaka handlingar leder någonstans, om en jordtimme bara skulle bevisa att människor är medvetna om miljön en timme om året – är då också medlemskap i Greenpeace, SNF och Världsnaturfonden onödiga? Eller att ge 100 kronor varje månad för att vilja bidra till arbetet att rädda antingen isbjörnen eller pandan, späckhuggaren, gorillan, tigern – alla utrotningshotade?

Dom släckta lamporna i lördagskväll var en hälsning från vanligt folk till politiker. Om att klimatfrågan är dödsviktig, om att något måste göras, om att vanligt folk vill att politiker agerar nu, snabbt och världen över. Att förlöjliga jordtimmen Earth Hour är att förlöjliga vanligt folk.

Att inte vara med är också en symbolhandling.

Sansa lönedebatten

Att löner ifrågasätts är ett bra tecken på att förändrade attityder är på G. Men diskussionen blir både fel och får slagsida om vi lägger bonusförakt och politiker i samma korg. För det första ska inte överbetalda direktörer ha bonus dessutom, för det andra är en politiker inte detsamma som alla politiker. Och alla kommunanställda har inte kommunchefens lön.

Att frysa riksdagspolitikerns lön är däremot ett bra förslag. Dagens grundlön på 54500 kronor i månaden räcker mer än väl, och ett statsråd klarar sig oförskämt bra på sina 105000. Det finns heller ingen anledning att höja statsministerns månadslön som idag är 131000 kronor.

Men det finns fler sorters politiker. Ta ledamoten eller ersättaren med bara ett uppdrag, och som alltså bara tjänstgör då och då. Ta kommunalrådet som har sitt på heltid, måndagar lika väl som lördagar. Ta ordföranden som kan vara politiker på halvtid eller på 20%, och med arvode därefter. Och förutom alla olika uppdrag finns det ytterligare en skillnad: ingen kommun, eller landsting heller för den delen, är sig likt eller har alltid samma system.

Att frysa politikers löner är faktiskt inte så enkelt eller så självklart som vissa vill ha det till. Det kan vara precis lika svårt att hitta det på kartan, som Ylva Thörn, ordförande för Kommunal, sa om förslaget att frysa kommunanställdas löner. Bara så där. Tvärs över. Och för alla.

Men i EU-parlamentet, där skulle det gå att både frysa och sänka. 86000 i månadslön är inte bara betydligt mer än vad våra riksdagspolitiker har, det är betydligt mer än dom själva behöver och oavsett att var och en gör sitt jobb. Eller att dom skulle göra det bra.

Att få rimligt betalt och i jämförelse med likvärdiga andra jobb, är en rättighet som alla ska ha. Men så är det inte idag. Och det är ännu inte heller en rättighet för kvinnor att kunna jobba heltid, faktiskt inte ens en möjlighet. Och inte ens alla människor som kan jobba, har ett jobb.

Samtidigt som det alltså finns dom som jobbar för mycket, dom som får lön utan att skita ner sig det minsta, dom som får bonus utan att det ens gått bra, dom som får ersättning och arvode utan att lyfta vare sig ett finger eller ha läst handlingar.

Det om något skulle diskussionen handla om. Då skulle inte heller statsminister Reinfeldt komma undan med lättköpta poäng.

Inte ens tur, bara sjukt

Det är rena turen när någon vinner sjukt mycket på spel. Men 146 miljoner kronor för fyra månaders jobb är inte tur. Det är bara sjukt. Och inte bara för att det till och med slår SEB:s hysteriska lönepolicy. Men det kanske är som det heter. Att inga regler utan några undantag.

Alltså har vi en finanskris världen över och alla drabbas på nått sätt. Utom några. Direktörer som Annika Falkengren är några. Joe Hogan är en annan. Det är han som fick 146 miljoner kronor för fyra månaders jobb.

Den gemensamma nämnaren är inte bara sjukdomen utan namnet Wallenberg. Detta gamla, svenska, hederliga, fina. För så har ju alla, från vänster till höger, alltid sagt. Att Wallenberg är nått bra. Idag är Wallenberg bland annat detsamma som Investor som är storägare i ABB som gav sin vd Joe Hogan 146 miljoner för fyra månader. Idag är Wallenberg också detsamma som SEB:s ordförande och den som förklarade Falkengrens byte från en rörlig mångmiljonlön till en fast mångmiljonlön med att det blev en sänkning på totalen.

Fattar man? Nej. Inte dom 146 miljonerna kronor för fyra månaders jobb. Och inte heller varför någon som bara ska få en rörlig del om det går bra, i stället ska ha två miljoner i löneförhöjning även om det inte går bra.
Men det är väl den där regeln om att alla ska övervintra men att det ska vara annorlunda för några. Och som betyder att vanligt folk ska välja mellan inget jobb alls eller i slutänden ändå lägre A-kassa och lägre pension – som om lottringen bara hade nitlotter och den enda skillnaden var storleken på niten. Medan undantagen antingen kan avstå från rörlig bonus eller ta höjd lön. Eller få två månadslöner i gratifikation. Eller fyra vanliga månadslöner istället för två. Och dessutom med hänvisning till rekommendationer signerade Borg och alliansen.

Borg tvingades visserligen backa: efter ett rundsnack i SVT:s Uppdrag Granskning ska rekommendationerna ses över. Och Annika Falkengren backade, till och med två gånger. Men vad utredningen leder till och hur lång ångervecka som gäller för Falkengren är det ingen som vet. Däremot vet vi att undantagen inte bara behöver vända kappa eller rock efter vinden utan har mer än råd att till och med köpa nytt varje gång det blåser.

Fast det finns hopp. Tranorna är på väg och klockorna ställs om om några dagar. Och 2010 är det äntligen val.

Herrar kardinaler och biskopar

Det finns en religiositet intill gränser som ingen vettig människa begriper eller accepterar. Eller ens skulle få för sig att bara försöka göra. Herrar kardinaler och romersk-katolska biskopar inom Vatikanen är ett sånt exempel. För den och dom spelar det ingen roll vad som händer eller vem det hänt.

Inte ens att en nioårig flicka blir gravid därför att styvfadern våldtog henne. För vad gör en biskop då, och vad händer i Vatikanen? Jo, biskopen bannlyser mamman och läkaren som utförde aborten, och högborgen försvarar. Ingen av dem lyser vare sig den ena eller den andra förbannelsen över förövaren. Han blir i stället förlåten.

För sånt finns inga som helst argument för, och att förstå är det inte tal om, inte en chans. Och det gör inte heller folket i Brasilien, där flickstackaren kommer ifrån, och givetvis inte vi heller. Men hur mycket vi reagerar är nått annat, och om det räcker. Den sista droppen brukar mest få en och annan bägare att rinna över men långt ifrån alla och inte dom man tror.

Det är som Barnkonventionen och förklaringen om mänskliga rättigheter, och kvinnodiskrimineringskonventionen och konventionen om dom medborgerliga rättigheterna. Och en massa andra dokument och direktiv om samma självklarheter, och som tagits fram för att dom både ska gälla och förhållas till. Det är mest papper alltså.

Att hela världen mest verkar bestå av antingen ytterligheter eller dumheter blir inte mindre sant av att i samma stund som den nioåriga brasilianska flickans helvete blir mer allmänt känt i detta land, då föreslår Folkpartiet nya städavdrag för barnfamiljer. Så stegar man nämligen framåt mot mer och bättre jämställdhet enligt Björklunds glada ekvation.

Som man räknar frågan får man väl antagligen svar, eller hur det nu var med dom politiker vi sägs förtjäna. Men är det verkligen vårt fel att vi har en skolminister som inte kan dela ett hushållsjobb på två utan att plocka in en tredje? Fast visst: det går att stänga ute en hel publik från en tennismatch men det går tydligen inte att avstå från en OS-invigning i Kina.

Så nått knepigt är det allt; med alla ord, papper och gränser för vad vi tål. Igår var det förresten Internationella Kvinnodagen, igen. Och droppen, alla droppar om vi ska vara ärliga, har nått stenen för längesen.

Och i Vatikanen är det också som vanligt.