Ingen jämställd anka precis

Anna Anka är glad i TV-rutan. Och det är ju förvisso en styrka, att inte ta åt sig av kritik utan rulla på som om inget var knepigt eller konstigt alls. I hennes fall är det medias fel. Media har fått Anna Anka att handla om jämställdhetsfrågan, själv var hon bara sig själv. Inte ofarlig eller ointressant, tvärtom, men ändå bara sig själv och sig själv närmast.

Som sådan kan hon kallas världsmedborgare i dess mindre trevliga variant. Till skillnad från det gäng världsmedborgare som inte bara är intresserade av sitt eget lilla hörn utan hela jorden, och som för första gången i världen har sagt vad dom tycker i världens viktigaste fråga just nu. Och det är inte den om jämställdhet, även om den också hör dit.

Nästan 5000 människor världen över, representativa för folk i 38 länder utslaget på sex kontinenter, har svarat på frågor inför det livsavgörande klimatmötet i Köpenhamn om 69 dagar. Det brådskar med ett avtal och fattiga och rika länder ska alla vara med och betala, är några av resultaten så här långt. Nu ska bara världens ledare lyssna och agera. Fast det är svårt att tro.

Inga för-förhandlingar har kommit långt, några har bara ytterst i marginalen kommenterat det viktiga klimatet. Som G-20-ledarna. Efter sitt senaste katastrofmöte sa dom inget vettigt alls, inte ens vår statsminister tog ordet besviken i sin mun. Hos politiska ledare gäller mest diplomati och att inte bli ovän, trots alla dagar som försvinner utan att det går framåt.

Men när riktiga världsmedborgare för första gången säger sitt skulle det kanske ändå kunna finnas hopp om förändring. För vad mer kan världens medborgare göra, byta ut ledare är inte lätt och med 69 dagar kvar hinns det inte heller med. Och vad mer kan forskning och vetenskap säga, det borde räcka mer än väl med dom fakta som redan finns.

Vi vet ju vad som måste göras. Utsläppen måste minska med näst intill 100 % till år 2050 annars finns inga garantier för dom max två grader i temperaturökning som är det minsta steget och den första gränsen.

Alternativet är att vänta, till regnskogar brunnit upp och blivit savann, till havets bottnar är utan syre och döda och världens barn har ett ännu större elände än idag bara av att klara sig för dagen.

Slutrapporten från oss världsmedborgare läggs på bordet i Köpenhamn. Om 69 dagar från idag.

Vad menar karl´n?

Göran Hägglund, partiledare för (KD), alliansens minsta beståndsdel och inte mycket mer än fyra procent ungefär, är trött. På projekt, terapier, omstrukturering och det han kallar finskrittande ideologer och eliter som sitter på höga hästar. Och allra mest är han trött på att vanligt folk inte får vara ifred. För det är ju folk, vanliga alltså, och det vill ju folk, vara ifred alltså, enligt Hägglund.

Dom sitter vid köksbordet och talar skola, hushållskassa, gamla föräldrar, jobbet, tid för varandra, pusslet inför helgen. Och sommartid åker vanligt folk vanligen till landet och snickrar, går på loppis, slås mot fästningar, tar barnen till stranden eller åker utomlands. Enligt Hägglund i alla fall.

Långt ifrån sant och riktigt men typiskt Hägglund, övertygad som han är om att alla familjer ser likadana ut. Ingen riktig familj annars enligt Hägglundpolitik och att kvinnor också har rätt att inte bara vara hemma är, som vi vet, svårt för (KD) att ta. Klart han ogillar projekt och att göra om när han ser genus som ett spöke i allt. Som allianspolitiker ingår det dessutom i hans felaktiga tro att tro att vanligt folk åker utomlands. När det bara är ett litet gäng med mycket över, dom flesta har inget alls till en utlandsresa.

Så vad menar han då, vet han det själv, när han som i artikeln och farligt nära mörkt vatten delar in delar in människor. Och vad betyder det om folk ska göra som dom vill, medan att till exempel kräva delad föräldraförsäkring är att mästra och att klampa in och som enligt Hägglund ingen ska kladda på.

Vad är det underförstådda, som han inte vill prata klartext om? Att bara alliansen vet att göra god skillnad eller att hans vårdnadsbidrag är detsamma som frihet och mänsklig rätt och annan barnomsorg detsamma som ingen respekt? Och varför skriver han av sig i DN, varför svara på frågor i Studio Ett – vanligt folk ska ju enligt Hägglundkategorin varken läsa tidningar eller lyssna på P1.

Han vill få oss att tro att hans eget köksbord är mer förstående men han är lika mycket finskrittare som han anklagar andra. Även om just han sitter långt ifrån säkert på sin häst.

Men kanske är han trött, på riktigt och på riktiga fakta. Som att (KD) är minst och inte kommer ut och inte förstås och att Reinfeldt bara kan hoppas på att några åtminstone vill stödrösta på (KD).

Konsekvenserna får alla ta

Har du jobb har du det bra idag, både nåt att göra och mer kvar efter skatt. Och är du en av dom som inte bryr sig mer eller längre, behöver du ju inte heller bekymra dig. Är det fel på den gamla skolan finns det säkert en käck friskola i närheten och vadå kö i vården, stopp för sjukskrivningar och liten pension – det finns ju vårdbolag, du kan lägga undan till pensionen själv och många som varit sjukskrivna är ju bara lata.

Stora prylar som biologisk mångfald, regnskogar, utfiskning och allt det där andra med klimat och miljö ska politiken sköta: en minuts tomgång gäller inte din bil, dom egna soporna ställer du som vanligt där du står och är du sugen på fisk köper du det, får du smak på blåbär gäller samma sak.

Alltså är blåbärsplockarna från Thailand inte heller ditt problem. Det rör inte dig att dom fick en tia litern och i det fina landet Sverige mötte rasism och ett gäng vinstdrivare utan samvete. För varför skulle inte Skogsbärsbranschen använda fattiga från andra länder, och vi har väl inte med hur bemanningsföretag gör särskilt inte om dom ligger i Thailand. Och vill någon ta 12 000 i hyra för en gammal bil i två månader, so what. Han, Stefan Engström, sa ju i TV att man ser på dom att dom är lata lycksökare, dom ska ju vara vana att ligga på knä i risfälten.

Och regeringens idé att skrota alla patienters rättighet att kunna anmäla dåliga läkare till sjukvårdens ansvarsnämnd, varför undra över det? Det fixar vården bra själv, att utreda sina egna misstag är inget knepigt. Och att privata vårdbolag tjänar miljoner medan landsting går med minus, säger upp personal och stänger avdelningar – så är det bara. Företag ska dessutom göra så, drivas i vinstsyfte, och det är ingen skillnad på skolbolag och vårdbolag.

Och det där stora med klimatet, ja det ordnar sig säkert. Bildt och dom andra utrikesministrarna i EU skriver ju att dom ska göra nått åt klimatet och då gör dom väl det. Förresten är det nog inte ens sant det som sägs, att vi skulle ha kort tid på oss och att klimatfrågan är nån slags ödesfråga.

Så nej, livet är egentligen ganska enkelt, många har det bra till och med jättebra, och det som görs är alltid utveckling. Att vara emot är bakåt och dumt, sånt som nejsägare alltid gör.

Konsekvenser blir det förstås alltid, men dom ska ju alla vara med och ta.

Om vikten av att vara emot

Att vara emot blir allt oftare ett måste för både överlevnad och samvete. I grunden handlar det om att vilja något annat. Till exempel inte ett odemokratiskt EU med ett grundfördrag som ingen får rösta om, inte ett jobbavdrag samtidigt som arbetslösa inte har en chans på arbetsmarknaden heller och inte fler motorvägar på platser där det redan finns vägar och varifrån man dessutom lovat att göra nått åt klimatet.

Förbifart Stockholm är alltså fullständigt omöjlig att förstå vitsen med. 30 miljarder för att locka folk att fortsätta ta bilen i alla lägen när det i stället måste köras mindre och mer sällan och åkas kollektivt, är ofattbart. Åtminstone för oss som satt barn till världen och som valt att inte vilja leva helt ovetande om vad som faktiskt är på gång.

Vägbyggare och yrkeschaufförer säger att dom är glada, så har dom också bara sitt eget och dom körskoleinlärda 200 metrarna i sikt framför ögonen. Men det finns större rockar och vindar som vänder. Miljöminister Carlgren är bland dom. En gång i kostymen som kommunalråd ville han inte ha en förbifartsvariant, då var han emot.

Men nu är det ok med en förbifart som ökar koldioxidutsläppen med 140 000 ton. Snacka om att hamna i konflikt med klimatet. Och som skattepengen får ta konsekvenserna av, liksom bensinpriset. Och då får fler betala än den berömda medelklassen och den övre klassen i huvudstan, dom som kör bil oavsett förbifarter och trängselskatter och oavsett klimatet.

Att vara emot är också att vara i rödgrön opposition – som förresten borde ordna fler rödgröna dagar överallt i landet för att visa på gemensamt, tillsammans och valarbetsstart. Och om den sen bara kan tränga igenom media – som när den är som mest höger aldrig vill hitta något relevant eller angeläget eller dugligt med eller från oppositionen – kan vi också få en schysst debatt. För det spelar faktiskt mindre roll att dom rödgröna ännu inte är klara, inte ännu är jättetydliga i alla detaljer. Det var heller inte alliansen, inte ens efter sitt bad i baljan.

Att skylla på att världen och makten är sig lik, håller inte i längden. Det måste bli ett stopp på allt elände alliansen redan ställt till med, alla dom klyftor den underbyggt och återuppbyggt, och vi ska inte ha fler värstingar i miljöpåverkan.

Att gå i opposition är absolut nödvändigt.