Som att säga ifrån och emot oljeborrning utanför Grönland, där ett antal oljeborrningsområden ska öppnas i år och nästa år trots att flera hotade djurarter hotas ännu mer. Risken är mer än stor att grönlandsvalar, narvalar, valrossar och isbjörnar betalar med livet för att Grönland ska slippa ha ihop det med Danmark.

Och på tal om olja. Plattformen Deep Water Horizon i mexikanska golfen 2010 var ingen engångshistoria. Trots närmare 800 000 kubikmeter olja rakt ut och styrelseordföranden Swanberg som med en engelska sämre än tredje klass pratade på om small people och gjorde bort BP ännu mer. För även om all oljeborrning riskerar bli katastrofer och inget efteråt blir mer sig likt, är tillfälliga borrförbud bara tillfälliga.

Så Shells läckande jätteanläggning Bonga i Guineabukten är bara bland dom senare. Hittills 6 400 000 liter olja, detsamma som 40 000 fat. Rakt ut i havet, tolv mil från kusten. Och då hade det redan i augusti konstaterats 900 gånger högre värden av bensen i vissa vattenatäkter, än vad världshälsoorganisationen WHO menar är gränsen. Och då är Nigeria redan ett av världens mest oljeförorenade länder. Bland efter annat två utsläpp 2008, signerade Shell även dom, och ännu inte sanerade. Enligt FN kommer det att att ta mer än 25 år bara för just det området, Oganiland, att återhämta sig, och saneringsarbetet kosta miljarder dollar.

Men nu ska ett brasilianskt oljebolag gå riktigt på djupet. Ta sig ner 7 km, via 2 km saltlager. Det är ännu djupare än dom 1500 metrarna vid BP:s Horizon, och ytterligare mer tekniskt enormt komplicerat. Men det ska ske med samma teknologi som på Horizon och under tidspress dessutom, för fort ska det gå enligt planerna att vinna snabba pengar och mer olja.

Och Statoil och BP vill djupborra i Arktis. Ett extremt känsligt område, förutom att det ska borras extremt djupt. Och bli extremt omöjligt att sanera när olyckan är skedd.

Alla vet att oljeborrning är förenat med förödande risker, och djuphavsborrning ännu mer. Och så alla transporter, som containerfartyget utanför Nya Zeeland med 1 900 000 liter i lasten. Emot sådant behövs en opinion. För att avkräva politiskt mod av dom som faktiskt har möjligheten att sätta stopp.

Så gott nytt och ha det inte bara bra. Ta avstånd också.

De länder som skrivit under och anslutit sig till Barnkonventionen ska använda alla resurser de har för att uppfylla den. Och detta utvecklade och trots alla nya orättvisor ändå ganska väl beställda land, ratificerade konventionen för över tjugo år sedan.

Men vi fortsätter ändå att utvisa barn som bott flera år i det här landet. Trots att alla barn har rätt till liv och utveckling, var de än befinner sig. Trots att barn ska lyssnas på, deras intresse ska komma först.

Alltså kan en trebarnsfamilj hämtas på luciamorgonen, utan att få meddela sig med någon, och efter 11 år i landet lämnas på en flygplats i Armenien där dom inte ens kom ifrån.

Och vuxenvärlden, med dess företrädare för migrationsverk och domstol och regering, säger med gott samvete och ärliga ögon, att det är helt okej att vuxna kan arbetskraftsinvandra, men inte att barn får stanna här för att få ett liv. Det finns inga skäl för det, den här familjen har egentligen ingen rätt att stanna här.

Så i Ånge tänker dom göra något. Dom vill ha tillbaks sina kamrater, dom tänker kämpa. Och det borde gå, i arbetskraftsinvandringens namn. Det ska finnas ett jobb som väntar en av föräldrarna. Nu ska detta bara sökas, från Armenien. Dit utvisningen för övrigt gick bra, enligt polisen som knackade på dörren mitt i morgonstöket. Det var inga problem. Det blev lugnt och smidigt.

Trebarnsfamiljen Danielan i Ånge var inte och är inte ensamma. Vår svenska humana flyktingpolitik berör många många fler. Så även andra barn och familjer lever under hot, att när som helst kan det värsta hända. Imorgon är inte alltid världens bästa ord.

Och snart är det nytt år igen. Då vi alldeles säkert kommer att fortsätta bjuda flyktade familjeförsörjare på Sfi och deras barn att gå i skolan, och aldrig meddela någon förrän det chartrade utvisningsplanet har lyft. Och att barnkonventionen ska bli svensk lag, händer inte 2012 heller.

Vi har en regering med en statsminister som gillar läget som det är idag. Och en politiskt korrekt minister i Tobias Billström.

I ett av världens rikaste länder är inte äldreomsorgen prioriterad. Inte ens det mest självklara är självklart. Inte att duscha, inte pargarantin, inte frisk luft utomhus och alltså inte heller sociala aktiviteter. Och du kan alltså till och med bli så bortglömd att ingen bryr sig om du äter eller inte.

Och så har vi skolan. Där var femte skola kontrolleras av riskkapital, och nästa år finns 160 ansökningar till av den typen. Medan Älvdalens kommun nu ska ta kritiken på allvar, för att slippa betala 300 000 kr efter att 40 % av eleverna inte fick godkända betyg i våras.

Det är inte så att riskkapitalister älskar skolor eller längtar efter att få ge unga människor den bästa starten i livet. Och det finns inga garantier för att bara offentligt drivna äldreboenden bara är bra eller bättre. Men nu pratar politiken om kvalitetsregister och kontroller. Som ett sätt att få koll och kontroll på vinstintresse och skattepengar i skola och äldrevård.

Men vad hjälper det som tröst när mamma kunde dö av svält på äldreboendet? Och vad hjälper det dom 14 000 elever som i våras gick ut nian utan godkända betyg i svenska?

Gamla som far illa och elever som inte får hjälp i skolan, är inget nytt. Det hände inte igår. Och det blev inte bättre med friskolor och vårdföretag. Det är ett jäkla lotteri, som en av ungdomarna sa om dagens skolsystem, i UR-programmet Världens bästa skitskola.

Sen är det bra med en ny skollag som kan kräva skolor som gör ett uruselt jobb att betala förhållandevis stora pengar om dom inte skärper sig. Men det räcker inte. Inte när barn och ungdomar förlorar viktiga år, som dom inte heller bara kan ta igen hur lätt som helst.

Vi ska inte ha några Ole Salsten, som kan tjäna 253 miljoner när det ändå inte blev en bättre skola. Vi ska inte fortsätta med vårdföretag som Carema och riskkapitalister som gör egen vinst på skattepengarna. Det måste förbjudas. Och det går på andra platser i världen.

När vinstmöjligheterna inte längre finns, får vi veta vad det fortsatta intresset består av.

Att en ledande sverigedemokrat är lärare och dessutom i samhällskunskap, var en kombination som varken alla elever eller föräldrar kunde acceptera. Protesterna ledde till att Jomshof inte fick fullfölja ett vikariat i Karlskrona, inte blev kallad till intervju i Karlshamn och blev uppsagd från en tjänst i Växjö. Den enda skillnaden nu, är att Jomshof blivit ännu större inom SD.

Och att ledande politiker i Karlskrona numera säger att lärare med ett politiskt engagemang är välkomna, oavsett vilket parti dom tillhör. I alla fall enligt Jomshof, i en intervju i P1:s Gomorron Världen i går. Och det funderar nu Jomshof på att testa. Precis som hans parti nu ska testa om man kan få andra typer av väljare, skrikiga proteströster är inte bra för den nya imagen.

Och i valet mellan lämpliga prefix för politiken, stannade man för social. Av ungefär fem möjliga, blev det socialkonservativ. Det ska sverigedemokrater vara från och med nu. Och nu är dom inte heller martyrer även om bilden, av missförstådda demokrater som bara vill Sverige och svenskar det bästa, funkade bra och gav plats i riksdagen.

Nu ska martyrskapet bort,  nu ska SD bildsättas som makt och utveckling. Så hela partiet kan gå från utskälld antietablissemangsrörelse, till makthavare med rejält inflytande över samtidens skeende.

Ändra självbilden blir svårt nog, men övertyga andra att tro att den förändrats? Och var det inte Reinfeldt som skulle vara samhällsbäraren? Och hur tydlig får man nu vara som sverigedemokrat? Utan att också riskera tystnadsplikten och 100 000 i böter t ex.

SD- typiska väljare är säkert mer förbryllade än vi andra. Arga unga män som senast i förra veckan fick stöd och hejarop från partiet när dom var som vanligt och emot allt vad invandring heter. Nu måste dom hem och pusta upp spegelbilden, om dom alls får vara med längre.

Men så är ju proteströsterna inte så trogna som partiet vill att väljare ska vara. Och dessutom vill partiledningen slippa martyrskapet.

Det ska också bli skönt, som Jomshof sa i P1.

Ändå sköts hon. Naturvårdsverket gav till och med klartecken att skjuta henne två gånger. För att hon rev får. Som hon kom åt eftersom det saknades rovdjursstängsel. Inte ens efter dom första rapporterna om var Kynna befinner sig, blev det stängsel om får som kunde behöva skyddas.

Flera jägare vägrade. Men andra anmäler sig, skyddsjakt är förmodligen alltid också kul. Kynna lurar skickligt jägarna i flera veckor, men det hjälper inte. Den genetiskt viktiga vargtiken skjuts till slut. Ett jaktlag i Älmhult lägger en mycket värdefull varg till sin meritlista.

Kynna var dotter till en invandrad hanvarg och född i det norska Kynna-reviret, och med en strålande bra inavelskoefficient. Genomsnittet hos våra skandinaviska vargar ligger på 0,27. Kynna hade 0,00. En varg med mycket högt genetiskt värde. Hon var dessutom den allra första vargen som grundade ett revir i sydsverige. Alltså var både hon och hennes sändare ännu mer intressant också för det skandinaviska vargforskningsprojektet.

I norr är det stängt för varg på grund av renar, i mellansverige är det ont om revirplats. Så vargar behöver göra som Kynna, flytta för att säkra stammen. Och vi skulle ju gynna ett bevarande. Det lovade till och med regeringen inför EU. Att vi inte ska fortsätta skjuta varg i onödan.

Och de är för få. Runt 270 vid senaste räkningen och med alltför nära släktskap. Och sen dess har alltså jägare ändå skjutit, både Kynna och tjuvaktigt.

Innan beslut om jakt ska alltså enligt lag åtgärder både prövas och konstateras inte ha effekt. Och det fanns lösningar för att rädda Kynna. Vars sändare dessutom berättade var stängsel borde sättas upp.

Ändå sköts hon. En genetiskt värdefull varg. Och nu vill Naturvårdsverket kunna gå ännu längre. Ta beslut utan anmälan, utan att skador ens skett, utan möjlighet till överklagan och kunna delegera till länsstyrelserna.

Tillåter vi det, gynnar vi inget bevarande. Då är vi alla skyldiga. Till skotten mot vargar som Kynna och för tjuvjakten.

I jämförelse ska vi vara bäst i Europa när det kommer till äldreomsorg. I pengar räknat. Då är det Sveriges äldrevård som får mest. Men dom senaste veckorna har det återigen blivit uppenbart att sanningen är en annan. Gamla människor förnedras, missbehandlas och felbehandlas ändå. Bara dom senaste tre veckorna har Socialstyrelsen fått 150 anmälningar. Samtliga gäller ett bolag. Carema Care.

Privatiseringen av äldreomsorgen har visat sitt ansikte. Bakom sminket står inte bara vd Carl Gyllfors och kvalitetschef Lena Freiholtz. Sminkös är också Hägglund och Larsson och alla övriga i Reinfeldt och Borgs moderatregering.
När privat vinst blir en del av systemet även i äldreomsorgen, blir det så här.

Carema Care, ägt av Ambea AB som ägs av riskkapitalbolag varav ett svenskt, marknadsför sig med ord som närhet, engagemang, maximerad tid och resurser. Och det går alldeles utmärkt. Det blir både bonusar och många miljoner till trevliga skatteparadis.

Kvar är dom gamla. Undernärda, med liggsår, utan läkemedel, med skador efter fallolyckor, lite personal. Och infektionen som ledde till döden och mannen som lämnades ensam framför TV:n sina sista timmar i livet.
Carema slår ifrån. Tar tillbaka bonusar. Säger att vägning av gamla med utkissad blöja inte alls är förnedring, utan utveckling och kvalitetssäkring av kontinensvården. Men åtminstone några ur personalen säger som det är, att även kompetenser saknas och schemalistor fejkats för att se ut som full bemanning.

Vårdföretagarna funderar på att utesluta Carema och riksdagens förmodas ha en hearing i ärendet. Vi andra vet redan vad vi vill.

Vi ska inte ha riskkapitalister och privata vinster i skola, vård och omsorg. Vi ska ha regler och kontroll, vartenda kryphål ska täppas igen. Det är våra skattepengar.

Och även 88-årige Ivar Petersson i Ronneby ska få slippa hemtjänst när han inte vill leva så.

Guldkant idag och guldkant imorgon alltså. Och lika väl för Pär Bohman på Handelsbanken som för  Annika Falkengren på SEB – som båda får ut över 100 miljoner i pension. Deras enda bekymmer är väl bara att miljonerna inte kommer på ett bräde.
Det gör dom däremot för Christian Clausen, sen 2007 direktör på Nordea. Enligt senaste nytt den sämsta banken att förvalta kundernas pensionspengar. Dom vanliga kunderna alltså.

Men nu gäller det banktoppen.

Och då kan till och med hela Grekland nästan gå under, men Christian Clausen ska ha 100 miljoner i handen när han går. Som han kan göra redan vid 60. Så han behöver bara jobba fyra år till, 55:a som han är.  Och bostad har han ju.

Visserligen bara på nyrenoverade och ombyggda 256 kvadratmeter men det går tydligen bra att bo så också när man är direktör. Även om Björn Wahlroos, styrelseordförande i samma bank, gärna höjer Clausens tiomiljonerslön lite till – så Clausen fick råd att bli förmånsbeskattad för fler lägenheter. Och då skulle han ju kunna bo på ännu fler ställen än bara i Danmark där han bor.

Vanligt folk reagerar med rätta mot elitens arrogans och Wahlroos kallas tondöv när han inte hymlar med att direktörer har en naturlig rätt att också bo bättre än andra människor.
Men det är inget nytt att Wahlroos inte är mottaglig. Han tycker att den fria markanden är den största skapelsen på jorden. Att tjäna pengar är som att ta rätt fil på motorvägen och han hatar folk som inte kör om i ytterfilen, dom är intellektuellt lata.

Så det är inte ett dugg befriande att Wahlroos inte hymlar. Eller att Christian Clausen får 100 miljoner i pension. Det är bara ett numera vanligt tecken på det faktum att vissa och oavsett vad dom säger eller inte gör, ändå aldrig får stå till rätt svars.

Nordeas kunder kan byta bank, och på så sätt tydligt visa sin upprördhet och ilska. Vi andra får lita till att media ännu en gång låter drevet gå. Och att folk snart vaknar.

Det handlar nämligen inte bara om att klä sig i röd kavaj eller blanda alla färger utom blått.

Inget parti kan någonsin företräda alla. Mätt i mänskliga rättigheter är det fullständigt omöjligt, helt enkelt odemokratiskt. Och det är särskilt omöjligt att företräda ett allmänintresse för ett parti som vill härska genom att söndra en allmän välfärd. Det går bara inte. Att öka klyftorna och försätta människor i evighetslångt utanförskap, är inte att samhällsbära.

Den utskällda kvällstidningen Aftonbladet är inte ensam om att kalla Reinfeldts senaste utspel för hybris. Men Reinfeldt lär komma ner på jorden igen, även om det inte blir med samma duns som för kristdemokraterna.  Luft går ur alla ballonger till slut. Inte ens för leksaksballonger finns det undantag.

Som med den luftballong moderaterna kallar jämställdhet. För även om vi anade att mäns och kvinnors orättvisa livsvillkor inte heller skulle påverka dom nya moderaterna, är det alltid tacksamt med klara besked. Och här gällde det inte bara hushållsarbetet, den nyaste partistämmans vägran att kvotera till bolagsstyrelser var också ett meddelande med eftertryck.

Statlig kvotering inskränker äganderätten, säger dom nyare moderaterna. Det gäller den i bolaget och den över köket. Med andra ord ska ska ingen komma och kräva jämställdhet i mitt hem, det sköter jag själv eller så gör jag det med Rut. Och det är mycket mer intressant och konstruktivit att säga att ambitionen är att alla kvinnor som har tillräcklig kompetens ska ta ett steg ytterligare i karriären.

Att vägra kvotera kan dock mycket väl vara detsamma som att släppa in EU över tröskeln, kommissionen har en femårig strategi på gång som också inkluderar kvotering i bolag. Men moderaterna har säkert ett kökslås som ska fungera här också.

Och sen kommer givetvis även dom nyare moderaterna att försöka få till det på valsedeln. För val ska vinnas och då är en slags varannan damernas inte alls samma sorts dåliga symbolpolitik som all annan kvotering.

Dessutom ska nyare moderater vara som Fredrik, gilla att städa och tvätta ändå.

Det är en nyhet och det ska berättas, om förtroendevalda lika väl som andra vars jobb bygger på trovärdighet, inte gör rätt. Men det ska göras med ansvar och utifrån fakta.

Ingen ska dömas av en folkdomstol upprättad på webben eller nån annan fel plats, och absolut inte ohörda eller innan dom faller. Sen har alla rätt att tycka vad dom vill och ledarskribenten ta ställning på sin sida. Men annars ska läsare, lyssnare och tittare vara befriade, redaktionellt material ska vara rensat från egna åsikter och ge plats för alla parter. Först då blir nyheter också riktigt intressanta.

Bra journalistik kommer inte bara av så kallat grävande. Rätt utfört hantverk ger också resultat. Så det skadar inte alls att grilla Barnevik ännu mer om varför han inte långt tidigare ville förändra världen. Och även fakta om eventuellt hur många övriga som likt även centerns Erik A Eriksson fått ut fel och för mycket, är relevant journalistik. Oavsett att nedskrivna regler saknas är det inte underförstått att riksdagspolitiker ska ersättas för hel hyra samtidigt som skatteverk och försäkringskassa har andra krav för andra.

Och när vi nu vet den solkiga baksidan av Glada Hudik, måste fakta fortsätta följas upp. Nyheten att Pär Johansson sett om sitt eget hus på bekostnad av dom riktiga stjärnorna och där en pinsamt naiv kommunledning har en avgörande roll, är en ful sanning – så vad händer nu?

Och kommer Jordbruksverket och politiken att stoppa det oetiska djurplågeriet utanför Norrköping? Där totalt 20 000 tuppar varje år står 28 veckor i burar staplade på varandra i fem långa rader, och sen går raka vägen till slakt för att deras kammar också ska användas för läppförstoring och antirynkkrämer. Uppfödaren ser inte något etiskt problem, företagaren ser en ekonomiskt trevlig framtid i bröstförstoring.

Att vänta in Jordbruksverkets långsamma handläggning är inte aktuellt. Här behövs en stor folklig opinion emot vinster som kommer av djurplågeri, och med riktade krav till politiken att agera. Omkring bland annat detta får media gärna flockas den närmaste tiden.

Osmaklig uppfödning och tuppkam i läppar, är verkligen att ta sig rättigheter man inte har.

Men vi väljer inte vissa till politiker för att vi tycker att just dom är bättre människa än andra eller tror att just dessa inte har nått benrangel i garderoben. Däremot är det självklart att alla ska vara lika inför lagen, med grundregel att inte göra skillnad på folk och folk eller om några är politiker.

Därför är det inte acceptabelt att bidragsbrottslagen inte gäller Sveriges riksdag. En som anklagas för att ha fuskat till sig studiebidrag eller a-kassa eller sjukersättning gör inte mer fel eller är större brottsling än en politiker som inte heller lämnar rätt uppgifter.

Har du gjort fel, så har du. Och blir det konsekvenser, är dom dina. Om du är extra skojfrisk eller en just typ annars, ska inte fälla utslag. Att du är Svensson, Lööv, Borelius, Freivalds eller Littorin avgör inte heller. Och därför är också Håkan Juholt illa ute nu.

I fredags framstod det mest som slarv. Som kan hända alla och vem som helst i pressade situationer eller när det rullar för snabbt. Riksdagens regelverk ger dessutom trygghet utöver det som gäller andra. Ett trygghetssystem som inkluderar i princip allt, som särskilda pensionsförmåner med en slags rättighet att kunna ha ledigt långt innan 67. Och, som blev uppenbart nu, även dålig kontroll av inlämnade uppgifter.

Efter nya uppgifter om andra och mer långvariga sakförhållanden, håller inte Juholt första förklaring. Och ska inte en partiledare med feminism på dagordningen veta att permanent sambo i jämställt förhållande betyder delade utgifter? Så hur kunde han ens tänka tanken att än en gång låta skattebetalarna stå för hela hyran åt sig och kulbon?

Eller är det så att Sahlin ska äta upp sin choklad hela livet, medan Juholts variant på tobleroneaffär inte är lika allvarlig? Sahlin fick särskilt könsstraff, men Juholt är första könet och slipper?

Opinionen har redan sagt sitt. Så likt alla som förlorat pensionspengar när också sjunde AP-fonden riskplacerade, kommer kanske inte heller Juholt att få vara med om någon uppgång.